För barnens rätt

I dagarna har tiotusentals barn och ungdomar återvänt till Norrköpings skolor, och nästan alla kan se tillbaka på ett spännande sommarlov tillsammans med sina kompisar och föräldrar och andra närstående.

För några har sommaren varit en mardröm. Drömmen om ledighet, härliga sovmorgnar och häftiga upplevelser ersattes av slag, sparkar, hårda ord och grova kränkningar. Återigen, vi lever i en kommun och i ett land där barn generellt har det mycket bra, men det räcker inte. Målet måste vara att alla barn får växa upp i trygghet och med en kärleksfull omgivning. Våld och förtryck mot barn och ungdomar kan aldrig försvaras eller förminskas vare sig det har sin grund i föräldrars oförmåga så som psykisk misshandel, missbruk eller med hänvisning till föråldrade föreställningar eller till regler och traditioner som gäller i andra länder.

För tio år sedan inledde Norrköpings kommun ett systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Tillsammans med Länsstyrelsen Östergötland påbörjades ett arbete under rubriken ”Det handlar om kärlek”. Syftet var att tidigt upptäcka tendenser till förtryck och att hjälpa barn och unga som hotats med eller utsatts för könsstympning, barnäktenskap eller andra grova brott.

Det var inte ett okontroversiellt beslut vid den tiden. Bara begreppet hedersrelaterat väckte protester, och det fanns en oro för att den ökade fokuseringen snarare skulle förstora än lösa problemet. Det var dåliga argument då, och det är det fortfarande. I Sverige var vi relativt tidiga med ett förbud mot barnaga, och självklart är det lättare lösa ett problem om lagen är tydlig, och om alla ansvariga agerar tidigt och tydligt. Inga problem försvinner om de sopas under mattan.

I dag har vi i Norrköping, om vi jämför med andra kommuner, ett mer systematiskt arbete för att förhindra hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns ett samarbete inom kommunen mellan skolan, socialtjänsten med flera och kommunen samverkar med polisen, sjukvården och andra berörda myndigheter. Det här betyder att många flickor och pojkar, som nu återvänder till skolan, har möjligheter att få hjälp. En första förutsättning är att det finns personal som vet och förstår hur varningssignalerna ser ut och som vågar reagera och vet vem man vänder sig till.

Trots detta, vi kan definitivt inte vara nöjda. Målet måste som sagt vara att alla barn får den trygghet och det stöd de har rätt till. Därför kommer kommunstyrelsen denna vecka att ta ett beslut som gör att vi utvidgar och förstärker det arbete som görs i dag. Vi ska fortsätta bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, och utvidga det systematiska arbetet så att det omfattar alla former av våld och förtryck mot barn och ungdomar. En samordnare är redan på plats, och nu tas ett så kallat inriktningsdokument som gör att vi engagerar alla berörda inom kommunen i arbetet.

I princip är alla ense om att bekämpa våld och förtryck mot barn. Trots det vet vi hur verkligheten ser ut. Barn far illa. Ibland därför att vi inte förstår att reagera, eller därför att vi tror att någon annan kommer att göra det. När ett barn stannar hemma, uteblir från idrotten eller har ont i magen så följer vi inte upp orsakerna tillräckligt noga. Det är det vi vill ändra på.

Kort sagt, vi vill göra mer för att principen om alla barns rätt också ska bli praktisk verklighet för alla barn.

Karin Jonsson (C), kommunalråd
Lars Stjernkvist (S), kommunalråd
Kikki Liljeblad (S), kommunalråd
Olle Johansson (S), kommunalråd
Reidar Svedahl (L), kommunalråd
Eva-Britt Sjöberg (KD), kommunalråd