Jag hatar fattigdom och vägrar acceptera att barn betalar priset

INSÄNDARE. Jag hatar fattigdom. Inte som ett slagord, utan som en verklighet som slår sönder framtidstron, relationer och barns möjligheter att bli det bästa de kan bli i Sverige. Jag hatar fattigdom därför att jag vet hur den känns – i magen, i skammen och i tystnaden.

Jag vill att alla ska ha ett jobb att gå till. Ett jobb som ger lön, värdighet och sammanhang. Jag vill att barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen och komma hem med stolthet på kvällen. För när vuxna arbetar växer också barns framtidstro. Då blir drömmar möjliga igen.

Fattigdom handlar inte bara om tomma plånböcker. Den handlar om att inte kunna fira jul eller födelsedagar. Om att stå vid sidan av när andra firar. Om att sakna det där lilla extra som gör att barn kan ta med sig en berättelse tillbaka till skolan – om julklappen, om kalaset, om gemenskapen.

I Eskilstuna gör civilsamhället ovärderliga insatser. Stadsmissionen, genom bland annat Matcentralen, ger akut matstöd till människor i ekonomisk utsatthet. Svenska kyrkan, Röda Korset och Frälsningsarmén bidrar med gemenskap, samtal, läxhjälp med mera. Deras arbete är ovärderligt. Men välgörenhet kan aldrig ersätta politikens ansvar – något som en diakon påminde om när mina partikamrater och jag besökte Stadsmissionens härbärge för kvinnor den 24 oktober.

För att på allvar bekämpa fattigdom krävs tydliga politiska beslut. Vi behöver sänka trösklarna till arbete genom att satsa på politiska åtgärder som stärker små och medelstora företag. Det är de som skapar jobben lokalt och som kan ge fler en chans. Det handlar om regelförenklingar och sänkta arbetsgivaravgifter, men också om att fler ska få tillgång till yrkesutbildningar, vuxenutbildning och praktik som leder till jobb där arbetskraft behövs.

Det här berör mig personligen, det handlar inte bara om uteblivna julklappar. Jag växte upp i fattigdom i Eskilstuna. Jag minns det så tydligt att vi en gång inte ens hade 20 kronor för att köpa ett paket mjölk i väntan på mammas studiemedel. En annan gång hade vi inte råd att köpa julskinka. Jag vet hur det känns att växa upp med begränsningar som ingen själv valt.

Jag hatar fattigdom. Därför arbetar jag, tillsammans med mina politiska kollegor, från vänster till höger, i Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden, för att fler ska gå från försörjningsstöd och långtidsarbetslöshet till utbildning, praktik och arbete. Så kan fler familjer få tillbaka framtidstron i Eskilstuna – och fler barn en berättelse att ta med sig tillbaka till skolan.

Yuri Silva (C)
Ledamot i Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden
Centerpartiet Eskilstuna

Läs insändaren och kommentera gärna den på Ekuriren, klicka här.