Konst ska beröra i hela Katrineholm

Konst ska väcka känslor och beröra. Debatten borde handla om hur konsten kommer alla till del i hela kommunen, menar Tobias Stenström och Inger Fredriksson i en debattartikel i Katrineholms-Kuriren.

Sedan 1930-talet har enprocentsregeln varit en del av de investeringar och nybyggnationer som görs för offentliga medel. En procent av den totala investeringen sätts av för att bland annat skapa långsiktigt ekonomiska förutsättningar för konstnärlig gestaltning. Det är alltså avsatta pengar för ett speciellt syfte.

När nu frågan om ”rotvältan” kommit i blickfånget är det framförallt två saker som belysts. Det är beslutsprocessen och att flera väljer att jämföra kostnaden mot de neddragningar som presenterats inom förskolan.

Ekonomin i en kommun är inte som ens egen privatekonomi. En del statsbidrag kan bara användas till en sak, annars ska de betalas tillbaka. En annan är att skilja på vad som är en investering och vad som är en driftskostnad. Visst är det samma skattekronor, men driftskostnaderna återkommer.

Beslutsprocessen i sig diskuteras också. Att kalla in hela kulturnämnden samt ersättare för att vara med som adjungerade i en projektgrupp ger nästan 30 personer som ska samlas i överläggningar är inte hållbart. Är det inte bättre att det är en person som företrädesvis är ordförande som tar det ansvaret? Om den personen ska ha rösträtt eller inte är en annan fråga. Självklart ska konst vara fri från politisk påverkan och att ha den här typen av beslut i kulturnämnden är därför inte rätt väg att gå.

Vi hade önskat att debatten handlat om konst däremot, inte hur upphandlingen gått till eller hopblandat med övriga beslut. Upphandling finns föredömligt dokumenterat på kommunens hemsida och förfarandet kan så klart ändras genom politiska beslut. Det är bara att motionera om det. Konst ska väcka känslor, att konstverket ”Monument över en tall” däremot ska förknippas med nedskärningar i barnomsorgen är varken korrekt eller värdigt.

Till sist är det två saker som förbryllar oss.

Det ena är hur majoriteten låter Cecilia Björk bli kanonmat, när frågan om uppsägningar inom förskolan i folkmun ställs mot konstinköpen vid Järvenskolan. Är det kanske så att det är enklare att rikta fokus mot ett konstverk än mot de människor som drabbas?

Det andra är att frågan om offentlig konst blivit en fråga om detaljer. När vi via kommunens hemsida läser om de offentliga konstverken i Katrineholm, så ser vi att det finns 46 offentliga konstverk i Katrineholm, två i Valla och ett i Julita. Hur sprider vi fördelningen av offentlig konst framöver? Hur ser vi till att det inte blir samma obalans framåt i tiden, förutsatt att de flesta nybyggen sker i Katrineholm?

Tobias Stenström (C)
Ersättare i Kulturnämnden, Katrineholm

Inger Fredriksson (C)
Gruppledare kommunfullmäktige, Katrineholm

(Artikeln har varit införd i Katrineholms-Kuriren)