Interpellation: Bedömning av sexuellt våld i beslut om LVU
Interpellation inlämnad av Anna-Karin Sjölander till individ- och familjenämndens ordförande Andreas Lundgren. Läs den i sin helhet här nedan.
Den 13 mars 2023 rapporterade Ekot att flickor betydligt oftare än pojkar tvångs-omhändertas på grund av sexuella orsaker eller övergrepp. De har granskat samtliga beslut som tagits enligt LVU som fattats på grund av ungas ”eget beteende” under förra vintern. Sexuellt beteende som sexuella relationer eller övergrepp angavs som skäl för tvångsomhändertagande för var tredje flicka, men bara för var sextonde pojke. Forskare vid Stockholms universitet, som arbetar på en rapport inom området bekräftar att de har noterat samma mönster.
Sexuella orsaker är sällan det enda skälet som anges i domarna, men förekommer likväl oftare bland flickor än bland pojkar. Sällan kommenteras pojkars sexuella liv, till exempel om han är sexuellt aktiv, medan det förekommer kommenterar som indikerar på att flickor genom sin sexuella aktivitet riskerar att hamna i en situation där hon blir sexuellt utnyttjad eller gravid i ung ålder. Detta är anmärkningsvärt: en pojke som är sexuellt aktiv torde riskera detsamma, men ingen verkar bekymra sig över hans risker att bli förälder i unga år.
Flickor utsätts oftare för sexuella övergrepp än pojkar, vilket kan förklara en del av att sexuella övergrepp oftare förekommer i domar som rör flickor. Det är däremot inte är hela förklaringen när det i vissa beslut går att läsa att flickor ”låtit sig utsättas för övergrepp”, vilket härleds till hennes eget beteende. För mig är detta oroväckande – ett övergrepp är varken ett eget beteende eller ett val. Det är våldtäkt!
Att ha ett aktivt sexliv är i sig inte en risk för att utsättas för sexuella övergrepp: ett sexuellt övergrepp är ett sexuellt övergrepp och det är olagligt. Att ha sex under samtycke är inte det, såvida personen man har sex med är över 15 år. Genom att beskriva sexuellt umgänge som ett riskbeteende för sexuella övergrepp är att förflytta ansvaret från gärningspersonen, som oftast är en man, till den utsatta, som oftast är en kvinna eller flicka. Denna syn på kvinnor och flickors sexualitet är inte ny, utan har funnits i vår samhällskropp länge. Det är emellertid inte en syn som ska ursäktas eller accepteras.
Mot bakgrund av detta, vill jag fråga individ- och familjenämndes ordförande Andreas Lundgren följande:
- Finns underlag från Umeå kommun med i Ekots granskning?
- Hur ser du på resultatet av granskningen; att flickor och pojkars sexualitet bedöms och behandlas olika i samband med omhändertagande enligt LVU?
- Vilka rutiner finns inom förvaltningen för att säkerställa att underlag tas fram på objektiva grunder?
- Vilket stöd kan förvaltningen ge när ett barn har blivit utsatt för sexuella övergrepp? Vilka rutiner finns när sådana uppgifter framkommer?
Anna-Karin Sjölander, Centerpartiet