Debatt: områdesindela och utveckla Umeås äldreomsorg

Att i det läge kommunen nu är med såväl bristande kompetens som rekryteringsproblem är de största problemen hantera det genom att lägga föreslå nedläggning av de två (av tre) av kommunens omsorgsboenden där personalen har överlägset högst kompetensnivå är ingen lösning, skriver Åke Gustafsson i Västerbottens-Kuriren.

Umeås befolkning blir allt äldre. Eftersom den genomsnittliga hälsan har blivit bättre innebär det i och för sig fler år som pensionär utan behov av vare sig sjukvård eller omsorg. Men den ökade åldern innebär också att när vårt behov av stöd väl ökar går också förändringen fortare. Vård och omsorgsbehoven för personer med insatser från äldreomsorg och kommunal primärvård är i dag omfattande och ställer höga krav på kompetens, god kontinuitet och samordning.

Den politiska ledningen i kommunen har allt sedan det tidigare lokalinriktningsbeslutet 2019 ensidigt fokuserat på resursoptimering genom att försöka koncentrera antalet vård- och omsorgsboenden till ett större enheter, ta bort den mellannivå som servicehus innebär och koncentrera verksamheten och personal till Umeå stadskärna, i hopp om att minska kostnaderna. Umeå har trots detta fortfarande högre kostnader än flertalet jämförbara kommuner. För att åstadkomma det räcker det inte med en koncentration till större enheter.

Umeå har sedan lång tid haft problem med såväl personalens kompetens som svårigheter att rekrytera, i själva verket finns inte någon kommun i samma eller större storlek som har lika stora svårigheter. Det är alltid lättare att slå sönder existerande infrastruktur än att bygga upp den igen.

Att i det läge kommunen nu är med såväl bristande kompetens som rekryteringsproblem är de största problemen hantera det genom att lägga föreslå nedläggning av de två (av tre) av kommunens omsorgsboenden där personalen har överlägset högst kompetensnivå är ingen lösning.

Förhoppningen att personalen, ofta med hemmavarande barn, kommer att flytta med från den ena ändan av kommunen till den andra är, givet deras alternativa möjligheter på nuvarande arbetsmarknad, mycket osäkert.

Man måste våga tänka nytt, man måste våga studera omgivningen och presentera strategiska förändringar av det sätt på vilket verksamheten bedrivs.

I jämförbara städer som Linköping, Helsingborg och Uppsala har äldrenämnden ett avsevärt mer centralt inflytande över alla delar av äldreomsorgen men trots det lägre kostnader. Längst har man gått i Linköping där man nu (trots byte av politisk majoritet) genomför en områdesindelning av kommunens äldreomsorg där en och samma organisation svarar för allt stöd, oavsett om det rör sig om omsorg eller sjukvård.

Så var också situationen i Tavelsjö när det äldrecentrum där Sjöbacka nu är den sista resten skapades på 1990-talet. Hela den infrastruktur som då byggdes upp har, i enlighet med den politiska ledningens vilja, avyttrats och raserats.

Den tanke som då var och som nu finns i kommunens landsbygdsprogram är att för Umeå landsbygd “… säkra tillgången till väl fungerande offentlig service och utvecklad samordning och samverkan mellan olika serviceaktörer.”

Givet den personalbrist vi har inom äldreomsorgen behöver kommunen tänka nytt och presentera andra strategiska lösningar som tillgodoser behovet av offentlig service, inklusive äldreomsorg – såväl omsorg som sjukvård — i kommunens alla delar.

Centerpartiet förordar därför ett omtag där kommunen:

• Inför en områdesindelning för Umeå kommuns äldreomsorg med utgångspunkt från kommunens demografiska data och förväntad befolkningsutveckling.
• Samlar ansvaret för äldrestöd inom en gemensam organisation för varje område.
• Undersöker möjligheten till intrapenad eller annan lösning för alla delar inom äldreomsorgen i Tavelsjöbygden. På samma sätt som den externt drivna verksamheten vid Bäckbacka i Röbäck kan då personalens kompetens utnyttjas flexibelt och mer effektivt.

Åke Gustafsson
ledamot i Umeå kommuns äldrenämnd

Här kan du läsa Centerpartiet Umeås lokala äldreprogram: Framtidens äldreomsorg i Umeå. , 829 kB.