Möt Markus Hallman

Solen håller just på att gå ned för dagen när Markus Hallman tar emot i huset i Lödöse. Här bor han med två barn och fru, ett liv som passar bra i Lilla Edets kommun tycker han. Bra pendlingsavstånd, trevlig stämning bland grannarna och ett lugn att landa i. Markus är en man som tar med sitt kunnande och erfarenheter till politikens värld, något som passar extra bra för arbetet i utbildningsnämnden.

Markus! Hur hamnade du i Lilla Edets kommun?

Jag är uppvuxen i Mölndal från början. Jag var på Hem och Villa-mässa och tittade, det var i samband med att Lilla Edet lanserade ”Gott om tid”-konceptet för att lansera Lödöse lite bredare. Dagen innan hade jag varit på husvisning i Kungsbacka, ett sextiotalshus med en del renoveringsbehov. Där drog priset iväg med budgivningen, och huset i Lödöse som visades på mässan var stort, helt nytt och rentav billigare än det äldre huset i Kungsbacka! Jag tog med en broschyr hem och övertygade min fru att vi skall flytta hit och vi skall flytta nu, innan alla andra upptäcker att det är bra här och priserna ökar! Detta var 2011. Vi trivs väldigt bra i Lödöse, det har ett väldigt bra läge och väldigt fin natur.

De största skillnaderna mellan livet i Lödöse och Mölndal?

Det är faktiskt ganska snarlikt. Bebyggelse blandat med natur, allting finns ganska nära. Lite förortskänsla kan man säga. Jag är uppväxt med att ha fem hundra meter till närmsta badsjö och nära till naturen. Att flytta till Lödöse var som att flytta till något ganska likt. Jag flyttade liksom hem, fast bort.
Det är också lite mindre här, så man är mindre anonym. Vilket jag tycker är positivt, det blir en trevlig närhet till grannarna. Det innebär också att tonåringarna inte är så anonyma om de är ute på byn, vilket också kan vara bra ibland.

Du valde att engagera dig i just Centerpartiet. Varför blev det C?

Det var av två anledningar. Dels ligger partiets värderingar nära min egen personliga övertygelse. Då tänker jag på den socialliberala ingången med en omtanke om medmänniskorna. Att vi skall bygga ett samhälle där vi tar hand om varandra. Men samtidigt också ett samhälle där man förväntas ta ansvar, och får en frihet att ta det ansvaret. Där upplever jag att det ligger rätt mellan socialismen och liberalismen eller borgerligheten. Det är det jag mest kan stå bakom. Nästan lite ”lagom” på ett sätt.
Och den andra anledningen var den kompetenta organisation som finns inom Centerpartiet. Både på riksnivå och inte minst på lokal nivå med många duktiga människor. Bra personer med både hjärta och hjärna. Det är det vi behöver, skarpsinne men också förmågan att känna efter i magen ibland.

Jag hade träffat några ur Centerpartiet tidigare i samband med bland annat ortsutvecklingsmöte. Jag upplevde att representanterna inte bara hörde vad folk sade, utan faktiskt lyssnade, vilket inte alltid är fallet och det tyckte jag var sympatiskt och förtroendeingivande. Det blev ett naturligt steg att sedan kontakta C och anmäla mitt intresse!

Vad gör du förresten om dagarna?

Ja du, jag har faktiskt nyss bytt jobb! Jag har jobbat som skolintendent men jobbar nu som utvecklingsledare på grundskoleförvaltningen i Göteborgs stad, med fastighetsfrågor. Tjänsten innebär att vara uppdragsgivare åt lokalförvaltningen, att vara delaktig i renovering och nybyggnation av skolor. Mitt jobb är att bidra med kunskap om verksamheten som ska använda fastigheten för att se och framföra detaljer som en byggnadskunnig projektledare eller arkitekt kanske inte tänker på.

Du är utbildad lärare och har även jobbat som det i drygt tio år. Idag jobbar du också inom skolans värld – och sitter med i utbildningsnämnden. Påverkas ditt politiska engagemang av ditt arbete? Och kanske vice versa?

Ja... och nej. Jag anser att skolan är något av det viktigaste vi har, så jag har nog valt både arbete och tackat ja till att sitta med i nämnden av någorlunda samma anledning. Sedan kan jag se lärdomar som jag kan flytta mellan jobbet och det politiska uppdraget. Jag kan sitta i liknande processer på jobbet, och kan ta med den förståelsen till politiken. Bland annat hur verksamheten fungerar och vilka förväntningar man kan och bör ha. Eller vad man inte skall acceptera, eller vilket ansvar som vilka instanser kan ha.

Du har suttit med i nämnden sedan hösten 2019. Hur trivs du med arbetet hittills?

Det känns väldigt bra. Vi har ett gott samtalsklimat, även om vi har olika åsikter i sakfrågor har vi ett gemensamt fokus på att barnen i Lilla Edets kommun är något av det viktigaste vi har. Och att vi banne mig skall leverera en bra skolgång till dem. Vi är väldigt eniga i vad vi vill åstadkomma. Sedan skall vi inte glömma bort förvaltningen, vi har jätteduktiga förvaltningschefer, vi har bra rektorer och så mycket bra personal ute i verksamheten.

Det negativa är väl att det finns en gammal, negativ känsla ”på byn” av att skolan inte fungerar och att inget är riktigt bra. Den känslan tar nog lite längre tid att ändra, och det uppdraget får vi kämpa hårt med. Men tittar vi på betygen för de nuvarande sjätteklassarna så ser det väldigt mycket bättre ut än vad det gjorde för inte så länge sedan. Så jag tror verkligen att det är på rätt håll!

Utbildningsnämndens ordförande Anna Chorell (M) gick idag (vid intervjudatumet 12 februari 2020) ut i sociala medier och berättade om den ekonomiska situationen och budgetunderskottet på 17,1 miljoner. Hur jobbar nämnden vidare med den frågan nu?

Vi har haft täta ekonomiska uppföljningar tidigare men det har uppenbart inte räckt till. Förvaltningen har inte haft rätt verktyg för att ha tillräckligt god kontroll. Därför har förvaltningen fått i uppdrag till nästa nämndsmöte att presentera mer specifikt vad som avvikit och gått fel, och även förslag från förvaltningen på rutiner för att säkerställa att detta inte händer igen. Problemet är inte en sak, utan flera olika händelser som spelat in. Så sent som i november hade vi ett plusresultat, men sedan slog det så på att man har missat att följa upp några poster i budgetplanarbetet på rätt sätt. Det ger då inte utslag förrän senare. Från att ha haft några miljoner plus i november stod vi plötsligt med ett jättestort minusresultat.

Ett politiskt engagemang bygger ju i princip alltid på obetalt arbete, ofta på kvällstid. Hur tror du att vi kan få fler att intressera sig för kommunpolitiken?

Någonstans har bilden av politik, och vad politikern är och gör, formats till någon slags ”makthavare” som är några andra. Någon som sitter och bestämmer över alla. Då kan någon säga att ”det är så snåla politiker som vägrar att ge mer pengar till äldrevården” eller något liknande. Det är nästan så att man tror att politiker är illvilliga. Att då försöka få ut bilden av vad politiker faktiskt gör på lokal nivå, det tror jag är viktigt. För ärligt talat – det kostar mig pengar i praktiken att vara politiker. Visst får jag ett arvode, men det är så litet i förhållande till den tid jag lägger på politiken. Och det är tid som jag skulle kunna lägga på ett betalt arbete istället. Så i praktiken kan man säga att man betalar för att vara politiker. För att inte nämna tiden som annars kunde lagts på att vara ledig.

Jag tror att man behöver ändra folks medvetande och syn på detta. Politikern är din granne, någon som ägnar sin tid och energi åt att försöka göra det bra eller bättre för oss alla. Som politiskt engagerad tycker jag att man ägnar för mycket tid i diskussioner där någon tror att det finns en dold agenda, eller att man är en lat och överbetald typ som inte riktigt bryr sig. Intresset för politik handlar ju så gott som alltid istället om ett genuint intresse och engagemang för det gemensamma. Och att det faktiskt är något man investerar mycket tid och pengar i själv. Man gör det för att man tycker att det är viktigt. Den bilden skulle behöva, på något sätt, nå ut och få spridning.

Hur ser du på det här med samhällsengagemang i allmänhet?

Idag är det svårt överallt. Bara att få folk att samla in en tia till en blomma till en kollega, eller hjälpa till att fylla vattenflaskor till fotbollslaget eller vad det än är. Folk tycker att de inte har någon tid att lägga längre. Jag tänker tillbaka till 1970-talet då föreningslivet var sprudlande. Friluftsfrämjande, scouter, fackligt engagemang och idrottsliv såg helt annorlunda ut. Idag är det tyvärr ofta så att folk vill att funktionerna skall finnas, men ser inte att de själva har möjlighet att hjälpa till. Då blir det ofta ett fåtal som gör alldeles för mycket.

Inför valet 2018 stod du med på valsedeln och berättade att dina två hjärtefrågor var ”bra skolor med korta avstånd, och fler och bättre möjligheter till meningsfull fritid för ungdomar” Kan du utveckla det lite?

När det gäller skolor kan jag ta ett konkret exempel. För en del år sedan lades högstadiet ner på grund av sviktande elevunderlag. Nu har man märkt att utbyggnaden av Lödöse inte går fullt så fort som man tänkt sig tidigare, men om ett antal år kommer vi att ha ganska många högstadiebarn. De kommer inte få plats på Fuxernaskolan, den skolan räcker inte till. Min önskan är att man – om man bygger en ny skola i Lödöse – även bygger så att den också får ett högstadium. Då skulle vi ha två medelstora högstadieskolor i kommunen. Det skulle innebära att vissa funktioner och tjänster skulle kunna samutnyttjas.

Sedan tänker jag att vi har väldigt många föreningar i Lilla Edets kommun, men det finns också många ungdomar som inte hittar någonstans där de känner sig hemma. Jag skulle vilja se mer platser i gaturummet för unga, för mer ”street”-inspirerade sporter. Det finns en liten skatepark vid Fuxernaskolan, men vi behöver mer. Var kan man åka BMX, spela basket, åka skateboard? Var skulle vi kunna ha samlingspunkter för e-sport och datorspel? Sådant skulle jag gärna se mer av i kommunen.

Alla vill ha bra skolor. Vad skulle du säga, med din erfarenhet som lärare, är de viktigaste sakerna för att en skola skall bli så bra som möjligt år 2020?

En viktig sak är hur man pratar om skolan. Inte bara i skolan, utan överallt annars. Ta hemmet till exempel, vilken inställning finns där. Både om den specifika skolan, men även skolan i allmänhet. Är det en bra skola? Vad har barnet med sig för känsla på vägen till skolan? Har jag en bra skola, kommer jag att lära mig något idag? Och om skolans vikt, det finns ofta en spridd bild av vad barnen tror om skolan. Är skolan värd att satsa på? Kan skolan hjälpa mig att förverkliga något? Vad drömmer jag om, kan skolan hjälpa mig med den drömmen? Mycket av det hänger på inställningen barnet har med sig. Inom skolan kan vi göra mycket, men även på andra platser än skolbyggnaden behöver det finnas en positiv inställning till skolan, engagemanget och arbetet som barnet gör på dagarna. Eleverna måste våga drömma, och ha en stark tro på sin egen framtid!

Lilla Edet har just nu en ekonomisk situation som är långt ifrån rolig. Kan man kombinera arbetet att försöka få ekonomin i balans, och samtidigt jobba mot de mål som presenterades i valet 2018?

Ja, det skulle jag säga att man kan. Det svåra är att det tar tid. Vi behöver göra förändringar i några verksamheter, vissa verksamheter behöver arbeta annorlunda för att kunna leverera kvalitet till en annan kostnad. Då handlar det inte om att jaga livet ur personalen, utan kan till exempel vara att ha fler personal så att den ordinarie personalen inte jobbar 150% till en kostnad av 250%. På så vis kan vi faktiskt få mer personal till en lägre kostnad. Det leder förhoppningsvis även till bättre återhämtningsmöjligheter för personalen vilket borde kunna bidra till lägre sjukskrivningstal, något som både är viktigt ur ett människoperspektiv men dessutom är ekonomiskt positivt.

Om man skärskådar verksamheterna vi ansvarar för och inte bara tittar på vad vi gör utan även vad vi skall uppnå, och ställer sig frågan ”har vi bästa arbetsmetod?” så kan det absolut gå att kombinera det ekonomiska arbetet med att jobba mot våra mål. Men det går inte i en handvändning, och därför kommer de ekonomiska vinsterna inte synas i år och kanske inte ens nästa år. Det tar så lång tid att ställa om verksamheten. Vi har ansvar för så många människor, vi kan inte riva runt hur som helst. Det krävs en arbetstakt som har med sig verksamheterna och inte vänder upp och ned på allt. För stora och snabba förändringar kan istället medföra sjukskrivningar.

Förutom jobb, politik och familjeliv. Har du något annat du ägnar tid åt? Någon hobby eller intresse?

Jag tycker att det är väldigt roligt att lära mig saker. Längre tillbaks har jag lärt mig webbprogrammering, jag försöker snickra och greja hemma, men det stora intresset har alltid varit musik. Jag har spelat väldigt mycket själv och i band, skrivit egen musik och spelat in en hel del. Det kan jag ofta längta efter. Sedan har idrotten varit en stor del av mitt liv. Nyligen har jag återuppväckt mountainbikeintresset, så nu försöker jag och någon till starta upp mountainbike verksamhet för barn och unga. Det kan vara lite klurigt, kontakt med markägare och liknande, men det hade varit roligt att få igång något.

Slutligen. Om du får fantisera fritt – hur ser Lilla Edet ut om tio år?

Om tio år... Då har vi fått en annan självkänsla kring skolan. Och lokaler som till viss del ser annorlunda ut, vilket i sin tur kan föra positiva känslor med sig hos eleverna. Är det fint och trevligt så känner man sig uppskattad. Jag vill se förbättrade skolmiljöer och skolresultat, och en mer positiv känsla för skolan.

Vi blir ju fler och fler medborgare. Det hoppas jag ger ett ökat underlag för bättre kollektivtrafik inom kommunen. Om den kommunala ekonomin förbättras kanske vi kan vara med och beställa och betala för en bättre kollektivtrafik. Om vi inte vill ha en buss i timmen på någon sträcka, utan en buss i halvtimmen, kan vi betala för det och köpa in den tjänsten.

Fler företag med ännu mer möjligheter till lokal handel och samverkan. Ett mer lokalt ekonomiskt ekosystem. Fler människor som är och rör sig inom kommunen, mer aktiva stadskärnor.

Jag skulle också vilja se mer levande stadsmiljöer på våra orter. Platser att vara på, aktivitetsmöjligheter. Om man drömmer skulle det gärna skapas på så vis att det attraherar både fjortonåringar och hundraåringar. En plats där folk kan mötas. Det hade jag tyckt om att se om tio år!