Vi kan inte acceptera att EU styr svensk välfärd
I dag samlas EU:s ledare i Göteborg för att diskutera en ”social pelare”.
Det handlar bland annat om att EU ska kunna reglera Sveriges välfärdspolitik.
”En så här genomgripande centralisering av regelverket på det sociala området, som ligger så nära människors vardag, kan vi inte acceptera”, skriver Annie Lööf, Fredrick Federley och Eskil Erlandsson i G-P
I en tid av osäkerhet i vår omvärld är det viktigare än på länge att EU:s stater samarbetar och håller ihop. Ett möte mellan EU:s ledare skulle därför kunna vara ett tillfälle att bygga vidare på en gemensam, kraftfull strategi för att bekämpa terrorismen, trycka tillbaka klimathotet, komma överens om en gemensam flyktingpolitik, stärka den inre marknaden eller hantera ett alltmer aggressivt Ryssland. I dessa stora frågor är det bara samarbete som kan göra skillnad på riktigt.
Men Stefan Löfven har istället valt att placera en helt annan fråga högst upp på mötesagendan, nämligen hur EU ska få en ”social pelare”. Det handlar om att från EU-nivån reglera arbetsmarknad och välfärdspolitiken. Tvärtemot regeringens ambitioner skulle Sverige sannolikt förlora på en reglering från EU av de europeiska välfärdssystemen. Det är svårt att se att andra EU-länder skulle matcha våra utbyggda välfärdsförmåner och anamma vår politik på jämställdhetsområdet. I praktiken kan det innebära att vi tvingas lägga oss på en nivå som inte passar våra ambitioner.
Risken är att detta är ett steg på vägen mot att EU-lagstiftning ersätter den svenska modellen för lönebildning, som Socialdemokraterna traditionellt värnar. Det skulle leda till mer regelkrångel för företag, minskad tillväxt och färre arbetstillfällen i EU och Sverige.
Att reglera människors välfärd på EU-nivå är inte rätt väg att gå. Välfärden är en nationell angelägenhet som ska beslutas nära dem som betalar för och använder den. En så här genomgripande centralisering av regelverket på det sociala området, som ligger så nära människors vardag, kan vi inte acceptera. Det är motsatsen till vad vi kallar närodlad politik.