Fuskande läkare

Ekot berättar idag att det förekommer fusk bland de 1000 läkare som får ersättning enligt den nationella taxan. Det är ingen nyhet. Redan när vi hösten 2006 började arbetet med att ge "taxeläkare" möjlighet att sälja sin mottagning vidare fick jag höra historier om fusk. Jag var helt övertygad om att det handlade om undantag. En handfull av de läkare som går på nationella taxan fuskar. Icke desto mindre såg vi till att i propositionen om ersättningsetablering ge landstingen möjlighet att kontrollera fakturas så att man inte betalade för en Mercedes men levererades en Fiat. En av de historier jag hörde var om den privatpraktiserande urologen. Han behandlade inte längre urinorganens kirurgiska sjukdomar utan hade specialiserat sig på demens. Han behandlade demens i samhället där han bodde genom att smörja hydrokortisonkräm i pannan på de gamla. Några äldre hade hört av sig till hälsocentralen och beklagat sig. Nog var den private doktorn både snäll och säkert duktig men man hade som pensionär inte tid att komma till hans mottagning så ofta som han ville. Historien nådde till slut landstinget som försökte få Socialstyrelsen att ingripa. Landstinget hade enligt den tidigare lagen ej möjlighet att kontrolllera.  Socialstyrelsen sa dock att man inte hade som uppgift att kontrollera landstingets fakturor och att även om det ej var i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet att behandla demens med hudsalva så var det ingen risk för patienterna att genomgå behandlingen. Ingen annan behandling fanns nämligen heller som då fungerade mot demens. Den berättelsen och några till gjorde att vi i den nya lagen skrev så här: