En gråtande gammal man

Jag kampanjade idag i Nordanstig. Dagens mest gripande möte var på Katrinebergsgården, ett privat äldreboende i Mellanfjärden. Ett fantastsikt ställe där man kan tillbringa sin ålderdom i värdighet. Vi matbordet satt en gammal man och grät. Jag frågade varför han var ledsen.  Karin Weiåker, en fantastisk kvinna som äger och driver boendet, berättade att mannen kom från Hudiksvall. Han hade en längre tid regelbundet vistats på Katrinebergsgården för avlastning. Hans fru hade berättat hur gott det gjorde honom. Han kom ofta hem efter en veckas avlastning fulltankad med energi. Nu hade Hudiksvalls kommun bestämt att han inte skulle få vara kvar på sin avlastning. En plats hade ordnats på särskilt boende i Hudiksvall. Vad den gamle mannen och hans hustru ville sket man högaktiningsfullt i. Mannen satt och grät vid matborden och Karin W berättade att hustrun var lika förtvivlad. Sällan har jag känt så starkt att LOV måste bli obligatoriskt i alla kommuner. Ovärdigt ett välfärdssammhälle som de svenska att inte ge de äldre rätt att bestämma själva.