Första dagen

Igår var första dagen som riksdagsledamot. Den liknade till viss del första dagen på vilket jobb som helst. Nycklar ska kvitteras ut, id kort tryckas och kartor ska delas ut. Jag fick ett trevlig rum med nära till många trevliga människor. Upprop skulle ske klockan 11 00. Kort dessförinnan ett akut samtal från Statsrådsberedningen. Du måste komma hit omedelbart var ordern. "Du kan inte vara i tjänst på regeringskansliet när uppropet sker". Riksdagens hus har jag besökt ett otal gånger. Jag känner också de allra flesta centerkollegor och våra duktiga tjänstemän sen tidigare. Kärt återseende även med gamle vännen Jonas Sjöstedt som nu blir kollega med beteckning (v). Träffade också läkarkollegorna Finn Bengtsson och Barbro Westerholm. Vi kunde konstatera att även om antalet ledamöter med LO medlemskap  minskar så finns läkarförbundet även under kommande period representerad med tre medlemmar. Även om jag känner mig hemma i byggnaderna och med människorna var det en märklig känsla att för första gången få ta plats i plenisalen där det fanns en bänk med mitt namn och därefter ropa ja vid uppropet. Dagens stora händelse var talmansvalet. Alliansens kandidat, Per Westerberg, skulle bli vald om inte Sverigdemokraterna gav de rödgrönas kandidat sitt aktiva stöd. Ofattbart att inte Mona Sahlin därmed tog chansen att visa att hon menat allvar med att inte agera för att vinna SD:s  stöd. Voteringen, sluten med valsedlar, blev en utdragen historia. Det stod snart klart att SD skulle rösta på Per Westerberg. Den första överraskningen stod vänsterpartiets Christina Larsen för. Vi Centerpartister hade två gånger blivit upplysta om att den som inte lägger sin sedel i urnan när namnet ropas upp inte får rösta.  Mona Sahlin, i egenskap av tjänstgörand ålderpresident, upprepade också budskapet.  Behoven var tydligen trängande för ledamoten Larsen eftersom hon var tvungen att prioritera toalettbesök. Hjälpte inte att hon i gul klänning sprang fram till podiet. Sahlin och kontrollörerna var obevekliga. Den andra överraskningen stod Thomas Bodström för. Han hade tagit bondpermis. Åkt till USA utan att få sin tjänstledighet beviljad. Något som det inte alls är säkert att han heller kommer att få. Eftersom tjänstledigheten inte var beviljad kunde ingen ersättare kallas. Hans plats var och förblev tom. Den tredje överraskningen kom när det visade sig att en av de rödgröna röstade på Westerberg som alltså kunde väljas till talman även utan stöd från SD. Bestående minne från dagen var bortsett från talmansvalet den trevliga stämning som råder i riksdagen. Här är man kollegor som visar varandra respekt. Skillnaden mot de hårda valdebatterna är slående. Dagen skulle avslutas med buffé tillsammans med kollegor. Då tog även jag bondpermis. Microvärmda matrester i sällskap med döttrarna var alltför lockande.