From Bodström with love

Får just nu många mail med uppmaning att rösta nej till datalagringsdirektivet.

Jag är i grunden negativ till direktivet därför att den brottsförebyggande effekteninte väger upp integritetsintrånget. Eller omvänt uttryckt, integritetsintrånget är så stort att fördelarna för de brottsbekämpande myndigheterna inte väger tillräckligt tungt.

Men det här är en present från sosseregeringen och Thomas Bodström. Det var han som i rollen av justitieminister var pådrivande för att EU skulle besluta om direktivet. Vi är nu dessvärre skyldiga att genomföra eländet.

Jag kommer därför att rösta ja därför att Sverige inte har något val. Stora delar av direktivet skulle ha införts 15 september 2007 medan vissa delar skulle ha införts senast 15 mars 2009. Vi skulle få betala omfattande böter om vi inte implementerar, vilket är ett slöseri med skattebetalarnas pengar vi inte kan försvara.

Vi är genom vår EU medlemskap skyldiga att vara lojala mot den lagstiftning som beslutas av EU.  Dessutom förväntas EU-domstolen att utöver en engångssumma även besluta om att Sverige ska åläggas ett löpande, dagligt, vite ända till dess direktivet är fullt genomfört. Slutsumman för att trotsa EU-domstolen kan komma att bli hur hög som helst.

Vi har genom vårt europeiska parti, ELDR, Europaparlamentets tredje största partigrupp, fått igenom vårt krav på att direktivet ska vara frivilligt att införa.

Till att rösta ja är jag alltså nödd och tvungen.