Det är privatkapitalets fel!

Socialdemokraterna har fastnat i att det är riskkapitalet som är det stora problemet i svensk äldreomsorg. Det är ett hån mot alla de äldre och anhöriga som upplevt problemen i kommunal äldreomsorg. Leif Anjou leder ett forskningsprojekt på Stockholms Universitet. Han har kommit ut med en bok som heter Kommunpolitikens handlingskraft. Den innehåller slutsatser som har bäring på dagens debatt. För det första är kommunernas uppföljning av den egna så kallade tjänsteproduktionen, som avser bland annat äldreomsorg, högst medioker oavsett politisk färg. Rött, grönt eller blått spelar ingen roll. Bland alla kommuner finns ledningar som inte ställer tydliga krav. Den som betalar för en Mercedes men inte begriper att det är en Fiat som levereras må få stå sitt kast men här är det dementa och sjuka äldre som drabbas av bristande kompetens och intresse. För det andra är kommuner med få eller inga privata aktörer sämst på att utvärdera. Här utgår man tydligen från att avsaknad av vinstintressen är lika med perfekt vård.  De kommuner som har en hög andel privat verksamhet är betydligt tuffare på oberoende uppföljning De kommuner som har privata inslag men en dominerande kommunal äldreomsorg har en relativt god uppföljning men lägger ner betydligt mer tid på att granska de privata utförarna än den egna förvaltningen. När kommuner ska definiera vad kvalitet i vård och omsorg är vårdval betydligt bättre än andra system. När pengarna följer den som söker vård eller omsorg, är medborgarnas inflytande dessutom aktivt vid varje valsituation. Kundvalssystem ger kvalitetssäkring på ett helt annat sätt än vad offentliga upphandlingar kan göra enligt Anjou. Kanske en bra julklapp till en god vän som är kommunpolitiker…