Centerpartiet lokalt

Sexuell reproduktiv hälsa, rättigheter som ger möjligheter

Det finns inga genvägar till välfärd och det är genom entreprenörskap, utbildning, investeringar och fler jobb som man bygger ett hållbart och starkt samhälle. Ger man unga verktyg och förutsättningar att själva välja väg, kommer de förr eller senare att återbetala oss med ränta.

Medan detta skrivs sitter jag på planet från Zambias huvudstad Lusaka efter en studieresa, där starka intryck staplats på varandra. Ett självständigt och demokratiskt, land i södra Afrika, nästan dubbelt så stort till ytan som vårt och med en befolkning på över 14 miljoner, varav ungefär hälften är 15 år eller yngre. Ja ni läste rätt! 46 Procent är under 15 år. Varje kvinna i denna av kristendom och traditioner präglade nation, föder i genomsnitt sex barn och på landsbygden ibland det dubbla. Tillgången till preventivmedel, legala-, säkra aborter är låg och ofta obefintlig. Varje ung flicka som lyckas undvika att gifta sig och föda barn innan hon gått ur grundskolan ger den unga kvinnan, pappan och barnet möjligheter att bygga en bättre framtid för Zambia.

Dessa saknas inte. Landet är rikt på mineraler, det är gott om jordbruksmark, potential för turism finns, utbildningsväsendet fungerar för de som har möjlighet att gå i skolan, småföretag kantar vägarna genom städer och byar. Men det saknas jobb! Den starka tillväxten som gruvnäringen och jordbruksexporten ger räcker inte för att kompensera låneskulden. Räntebetalningar, höga löner åt statligt anställda tjänstemän, nödvändiga satsningar på elförsörjning, infrastruktur och inte minst utbredd korruption sväljer 80 procent av Zambias budget. Bara en rännil av skattemedlen når ut till behövande på en vidsträckt och otillgänglig landsbygd.

Det är jobbskapande i fler och växande företag som lägger grunden för välfärd, hälso- och sjukvård, skola, rättsväsende, etc. I fattiga länder blir det extra tydligt. Afrika har en stark tillväxt och Zambia är inget undantag. Sveriges bistånd är generöst och riktas mot sådant vi över blockgränser kommit överens om är viktigt och där vi själva kan bistå med kunnande. Sexuell, reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är ett sådant område.

SRHR var temat för resan jag gjort till Zambia den 22-28 augusti, med fyra riksdagskollegor (jag själv C, Christina Örnebjär Fp, Karin Rågsjö V, Annika Lillemets Mp och Maria Andersson Willner S) samt Julia Schalk och Annika Malmberg från RFSU.

Jag kunde ha skrivit mer om mötet med vice presidenten, eller med parlamentsledamöterna. Jag kunde ha skrivit om hur ministeriet för utbildning utarbetar en läroplan för sexualundervisning och om en snårig och oklar abortlag, eller om juristerna som driver fall där fattiga kvinnor som blivit utsatta för våld erbjuds kostnadsfritt biträde. Barnmorskorna som med små resurser hjälper mödrar att föda, även långt ute i byarna förtjänar uppmärksamhet. Allra helst skulle jag ha skrivit om det personliga mötet med HBTQ-nätverken, som måste hållas i största hemlighet, eftersom homosexualitet är belagt med fängelsestraff i Zambia och i många andra länder.

Listan över viktiga upplevelser som jag ville skriva om toppas av ”Divine Divas” och andra möten vi haft med starka och målinriktade ungdomar. Medvetenheten om sina rättigheter och viljan att dela med sig av dem är stor. Med hjälp av smarta telefoner, musik, rätt attityd och lite smink hjälper och utbildar dessa unga kvinnor sina medsystrar. Låt oss hoppas och tro att unga lyckas bättre än oss att bygga ett hållbart samhälle, oavsett det är på Sveriges landsbygd eller förorter, i Afrika eller Mellanöstern.

Det är vad jag tänker här på 10.000 meters höjd vid ekvatorn där årstiderna möts.

Ola Johansson

 The Divine Divas i Lusaka, tjejer som stöttar andra tjejer