Centerpartiet lokalt

Hållbar gruvnäring i Barentsregionen

Tal Hållbar nordisk gruvnäring i Helsingfors - Parliament of Finland 29 september 2015.

Kära vänner, ladies and gentlemen, fru ordförande, minister, ärade parlamentariker, tack för jag idag fått förmånen att tala här på THE 7th BARENTS PARLIAMENTARY CONFERENCE om hur jag ser på en hållbar nordisk gruvnäring. Jag gör det i egenskap av delegat i det Nordiska Rådets parlamentarikerförsamling, där jag ingår i Mittengruppen som riksdagsledamot för Centerpartiet i Sverige. Som representant för Halland i sydvästra Halland, den del av Sverige som före 1658 hette Östdanmark.

Nordiska Rådet har beslutat om fyra rekommendationer som jag nämner senare i mitt tal.

Mittengruppen uppmärksammade redan 2012 att investeringsbanken Goldman Sachs rankade Norden högre än andra traditionellt starka gruvnationer, som intressant och konkurrenskraftigt alternativ. Det finns ett stort intresse bland prospekteringsföretag som ibland krockar med lokala intressen, miljö- och ursprungsbefolkningens behov. Satsning på naturturism kan till exempel försvåras om det samtidigt planeras för gruvbrytning.

Initiativet resulterade i ett förslag som sedan behandlats i Nordiska Rådets Näringsutskott och det utmynnade i en rekommendation till Ministerrådet i 2013. Det hör i sin tur samman med ett spetsprojekt ”NordMin” som startade i samband med Sveriges ordförandeskap i Ministerrådet 2013. NordMin syftar till att skapa en Nordisk plattform för hållbar tillväxt och ökad konkurrenskraft för den nordiska gruvnäringen, genom att involvera hela värdekedjan från prospektering till återvinning.

Sverige är ett gruv- och mineralland med stora tillgångar på malm och mineral som brutits i över 1000 år. Tillgången på malmen och mineralerna har i mångt och mycket bidragit till det välstånd som vi har idag.

I Norrbottens-, Västerbottens län och i Bergslagen jobbar ännu idag tusentals människor med att utvinna järnmalm och mineraler som sedan används för att konstruera broar, tillverka elbilar, smida järnvägsräls, resa vindkraftverk och bygga bostäder.

Förutom att vi bidrar till att förse oss själva och omvärlden med allt detta så bidrar vi också till att skapa många arbetstillfällen - och det i bygder som ofta har det tufft med tillgången på jobb.

Men på många av de här orterna är gruvan en dominerande arbetsgivare. Och det skulle behövas ett mer diversifierat näringsliv för att säkerställa social och ekonomisk hållbarhet.

Det behövs ett samarbete mellan näringsliv och forskning, samt de berörda kommunerna och regionerna för att göra en ort tillräckligt diversifierad och innovativ för att kunna överleva på längre sikt. Inte minst för att den ska kunna vara en attraktiv plats att bo på permanent, med bra skolor, fritids och kulturutbud (inte bara för tillresande turister). Annars riskerar den befolkas endast vardagar av veckopendlande anställda som betalar inkomstskatt i en annan kommun och har kvar familjen i den. Det behövs attraktiva bostäder och möjlighet att bygga vid sjöar och vattendrag. I Sverige är det inte tillåtet någonstans, trots att det i många av dessa kommuner går flera kilometer strand att bygga på för varje invånare, ung som gammal. Finansieringen av bostäder försvåras när banker inte värderar det nya huset högre än vad det kostat att bygga. Det behövs andra åtgärder för att skapa attraktiva bostäder med ett högt marknadsvärde, men strandläget kan vara viktigt.

Våra länder har mycket gemensamt och tillsammans har vi i Norden möjligheter att sätta en ny standard för hållbar gruvnäring som resten av världen vill ta efter.

De första två rekommendationerna till Nordiska ministerrådet är:

  • att upprätta kriterier för en hållbar nordisk gruv- och mineralnäring t.ex. i form av en deklaration eller ett manifest, där man fastslår förutsättningarna för en ansvarsfull gruv- och mineralnäring, både ur en miljömässig och en samhällelig synvinkel, baserat på de nationella och internationella regler och erfarenheter som redan finns. Och..
  • att ha som målsättning att en sådan nordisk deklaration med kriterier för en hållbar gruv- och mineralnäring ska kunna ligga till grund för kommande regleringar inom EU (och även) internationellt

Olika undersökningar och analyser visar att behovet av malm och mineraler bara kommer att öka de kommande åren. Då krävs det att världen blir ännu bättre på återvinning, men det kommer inte att räcka fullt ut eftersom efterfrågan kommer att bli så stor. Därför kommer vi i världen att behöva att bryta mer av de här råvarorna.

Här i Norden har vi ännu tillgång till dessa naturresurser. Resurser som vi ska bruka, men inte förbruka. Järnmalm är vårt 4:e vanligaste grundämne och här i norden har vi ovanligt gott om järnmalm. Bara i Sverige står vi för 91 procent av all järnmalm inom EU, en tredjedel av all bly och zink och en fjärdedel av allt guld. Vi ska fortsätta att leverera stora volymer, inte bara för att vår berggrund är rik på dessa värdefulla resurser som vi behöver för att bygga ny infrastruktur, tillverka I-phones och förnybara energikällor som sol- och vindkraft, utan också för att vi utvinner råvaran med största respekt för miljön och människor runt omkring gruvan. Inte minst de människor som arbetar inom gruvnäringen, deras familjer och lokalsamhället.

Gruvföretagen behöver involveras i detta och känna ett ansvar för att bidra till investeringar i lokalsamhället. Sponsring och samarbete med civilsamhället och det lokala näringslivet, för att stärka samhället och de människor som bor där och berörs av verksamheten. Den tredje rekommendationen till Nordiska Ministerrådet är därför:

  • att i kriterierna ta hänsyn till natur- och vattenskydd, urbefolkningarnas rättigheter, den lokala befolkningen och näringarna, gruvarbetarnas säkerhet och rättigheter, rätt hantering av sidomaterial, ersättningsansvar vid skador, infrastruktur, att utbildnings- och kompetensbehov tillgodoses m.m.

Miljoner människor ute i världen står de närmaste decennierna i begrepp att resa sig ur fattigdom. Och som professor Hans Rosling säger, ”varför skulle människor söder om Sahara inte vilja ha en tvättmaskin?” Det är ett faktum att denna världens växande skara av medelklass, inte har någon gammal tvättmaskin att växla in när de skaffar sin första. Med andra ord, under en överskådlig framtid behövs tillförsel av primära resurser (genom gruvnäring) att tillverka dessa av. Detta är ett behov som vi i Norden borde kunna tillgodose, på ett hållbart sätt.

Dessutom ska vi komma ihåg att stål som produceras av järnmalmen vi tar upp kan återvinnas i evighet, utan att förlora kvalité.

Det betyder att vi kan cirkulera materialet i tid och evighet. Det vi tar upp idag får våra barn och barnbarn nytta av flera gånger om.

I Norden har vi några av världens strängaste miljölagstiftningar. Det är bra och kan användas som en konkurrensfördel. Världen blir alltmer medveten om vår planets begränsningar när befolkningen ökar och medelklassen växer. I jakten på den hållbara tillväxten krävs det att vi kan förklara sambandet mellan gruvbrytning och utbyggandet av förnybara energikällor som solceller, mobiltelefoner, vindkraftverk och fossilfria fordon som vätgasbilar eller elbussar. Utan våra mineraler och vårt lättviktiga specialstål kommer vi inte att nå den hållbara värld vi alla strävar efter.

Jag är övertygad om att vi här i norden har alla möjligheter att ta på oss ledartröjan för hållbar industriproduktion. Vårt sätt att hantera naturresurser och återställa ingrepp i miljön ligger redan i framkant. Och det gäller för oss att behålla den positionen och bli bättre, för att stärka vår konkurrenskraft och statuera exempel för resten av världen. Inom några år hoppas jag att vi ser ett allt tätare forskningssamarbete mellan våra länder. Vi har mycket att dela med oss av till varandra, liknande förutsättningar och utmaningar. Och jag är övertygad om att vi blir starkare tillsammans.

Gruvnäringen har ett extra stort ansvar för miljö, för lokalbefolkningen och för andra näringar. Lokaliseringen av en mineralfyndighet kan inte ändras, till skillnad från andra råvaror som skogen, den ligger där den ligger. Därför måste gruvnäringen och andra exploaterande näringar ta ett långtgående ansvar för en hållbar samexistens. Det pågår redan en rad dialogprojekt både i Sverige och övriga norden, för att utveckla samarbetsformer. Just dialogen och samsynen på de gemensamma utmaningarna tror jag är den viktigaste nyckeln för att nå framgång och hållbarhet i gruvnäringen framöver.

I Finland (har jag fått veta) införs just nu det kanadensiska hållbarhetssystemet TSM, Towards Sustainable Mining, för att bygga en ur alla aspekter mer hållbar näring. Även Sverige tittar på att införa det systemet.

Sverige är som sagt Europas ledande gruvland, men det är inte bara råvaror vi exporterar. Svenska Atlas Copco och Sandvik har tillsammans 60 procent av marknaden för världens underjordsutrustning. Det vill säga maskiner och utrustning som används för att bryta och transportera malm. Jag träffade på hotellet arbetskamrater från Volvo Penta som levererar motorerna.

De nordiska länderna rankas ofta högt på världens olika innovationsrankinglistor. Att vi behåller en tätposition inom forskning och innovation är en förutsättning för en hållbar gruvindustri. Varje gruva är unik, malmens sammansättning, fyndighetens lokalisering etc. Det kräver ständigt skräddarsydda lösningar för allt från brytning, utvinning och efterbehandling.

Satsningar på forskning och innovation är avgörande och spelar stor roll för effektiviteten; tekniksprång krävs för att hålla takten i en expansiv och hållbar bransch. Det är inte en slump att Luleå tekniska universitet har utsetts till en av noderna i EU:s hittills största råvarusatsning " RawMatTERS".

Även satsningar på stålindustrins innovationer är viktigt eftersom vår järnmalm ska omvandlas till material som hela tiden ökar miljönyttan där den används. Med det svenska och finska specialstålet kan vi minska vikten i lastbilar och bilar så att bränsleförbrukningen minskar med upp till 30 procent och att det krävs mindre energi från batterier i nya elfordon för de längsta och tyngsta transporterna. Det är viktiga och nödvändiga steg för att minska våra koldioxidutsläpp globalt. Det är inte bara Afrika söder om Sahara som behöver tillföras primära resurser in i systemet. Även här i Norden räcker det ännu inte med enbart återvinning för att upprätthålla vår levnadsstandard även om stålindustrin i Sverige har en större andel skrot som råvara än järnmalm. I norden är vi bäst i världen på att återvinna järnskrot. Drygt 95 procent återvinns idag.

Metaller är grundämnen som inte försvinner, till skillnad från olja och gas som bryts ner när de används för energiutvinning och sedan blir klimatutsläpp till atmosfären och bidrar till global uppvärmning. Metaller kan användas, omformas, och återvinnas. Det blir extra intressant i en allt mer cirkulär ekonomi där kretslopp ska slutas för att vår råvarukonsumtion över tid ska vara hållbar.

Slutligen lyder den fjärde rekommendationen till Ministerrådet så här:

  • att alla relevanta aktörer blir involverade i arbetet och i aktiv dialog med varandra delar erfarenheter, kunskap och skapar transparens, för att minimera risken för upprepning av t ex negativa miljöpåverkningar

I en allt oroligare omvärld ska inte heller vikten av självförsörjning av råvaror föraktas. EU:s långsiktiga strategi för hållbar råvaruförsörjning, ”Raw materials initiative" är därför allt angelägnare. Norden kan i detta sammanhang glädjas åt att stora delar av våra länder är underprospekterade – det finns mycket kvar att upptäcka och utveckla. Antalet gruvor i Sverige räknar man med kommer att fördubblas fram till 2030.

Till sist!!

Om mina barn frågar mig- vad gjorde ni för att rädda världen när ni visste hur det stod till- vill jag kunna svara: "Vi samlade all kunskap vi hade och samarbetade,det var därför vi lyckades." Vänner, jag är helt övertygad om att en hållbar värld går att nå, och som ni alla vet är gruvindustrin en bärande faktor till att vi lyckas. Utan vår malm och våra mineraler blir det inga hållbara produkter som världen så väl behöver.

Tack för att ni lyssnade.