Konkurrensen behöver främjas i byggsektorn

I går överlämnades den så kallade konkurrensutredningen tillsatt under Alliansen ”Plats för fler som bygger mer”. I den presenteras flera framåtsyftande förslag och det görs en grundlig analys av bostadssektorn, allra mest glädjande är att betänkandet har haft ett hela-landet-perspektiv och även analyserat villkoren på de svaga bostadsmarknaderna och för de mindre byggföretagen.

Det vore olyckligt om man försätter sig i en situation där politiska beslut avgör var det byggs, för vem och till vilken kostnad. Byggbranschen har insett att det förväntas rationalitet, samverkan och mer serieproduktion av bostäder, liknande vad bilindustrin gjort. Småhustillverkarna har produktionslinjer för väggelement och takstolar. SABO-företagen har med ramupphandlade KomBo-hus satt press även på privata fastighetsägare att få ner kostnaden per kvadratmeter under 20 000 kronor, exklusive mark. Effektiviseringspotentialen finns, men så länge enbart efterfrågan driver priserna kan varje led visa god lönsamhet, utan att pressa sig. Med fortsatt regelförenklingsarbete kan en sådan utveckling motverkas. Regeringens signaler har hittills varit de omvända. Bort med blickarna på regelverket och fullt fokus på det investeringsstöd som starkt kritiserats, som istället kan verka kostnadsdrivande och minska konkurrensen.

Oavsett hur kostnadsmedvetna vi är när vi bygger nytt kommer hyresnivåerna i nya lägenheter inte bli så låga som de är i hus som byggdes för 40 år sedan. Utredningen konstaterar att det för de nytillkomna bostadskonsumenterna med låg betalningsförmåga, är ur det äldre beståndet möjligheten till bostadskontrakt finns. De som kan betala en nyproduktionshyra, eller beviljas lån till förmånliga villkor har sin marknad. Här finns förstås möjligheten att pressa kostnaderna vidare. Det är dock fel fokus att tro på nyproducerade bostäder som lösningen för ekonomiskt svaga hushåll.

Att som utredningen gör, lyfta kreditgarantier som en möjlighet att vidareutveckla för att främja bostadsbyggandet på landsbygden, är ren Centerpolitik. Adderar man till det möjligheten att kunna bygga strandnära stärks också de små byggföretagen på orter där jättarna aldrig ens skulle fundera på att etablera sig. Neddragningen av ROT-avdraget kan allvarligt skada dessa marknader, eftersom den sortens tjänst efterfrågas i hela landet och har ett större värde för bostadsägare med låg inkomst.

Varje bostad som tillkommer är välkommen, också i storstäder. Oavsett var och vem som flyttar in, blir en lägenhet med låg hyra ledig någonstans längre bort i flyttkedjan. Därför måste varje onödigt hinder i processen undanröjas och sådana förslag som underlättar rörligheten övervägas. Centerpartiet har länge talat om problemen med de så kallade flyttskatterna. Vi menar att en stegvis reformerad hyressättning, där hyror sätts med hänsyn till efterfrågan skulle bidra både till rörlighet och starkare drivkrafter för nyinvesteringar. Boendeformen ägarlägenheter har en stark potential och med nya produkter menar vi att finansieringen av bostadsbyggandet skulle kunna underlättas.

Vi förlitar oss på det kommunala ansvaret för planering och bostadsförsörjning. Ansvaret för skola, omsorg, kultur- och fritidsaktiviteter kan inte frikopplas från hur bostäder, arbetsplatser och allmänna kommunikationer planeras. Allt detta regleras i kommunala översiktsplaner som ska hållas aktuella genom beslut varje ny mandatperiod. Genom att göra ÖP:n juridiskt bindande och knuten till regionala program, öppnar vi för att släppa marknaden fri att ta fram detaljplaner som kommunerna sedan ska fastställa. På så sätt frigör vi kreativiteten i branschen, minskar detaljstyrningen, avlastar kommunala förvaltningar och ökar nybyggandstakten.

Konkurrensen ökar ju mindre detaljstyrningen är och en ökad möjlighet att initiera och genomföra planarbete på grundval av en övergripande regional vision är positivt. Växjö har visat vägen, genom att konsekvent och målmedvetet ha en god planframförhållning som ger en trygghet åt aktörerna att vara proaktiva och nydanande vad gäller teknik och materialval. Byggande ska vara hållbart och energieffektivt. Hellre passivhusstandard än standardmässig passivitet från regeringen.