Året 2015 var präglat av regeringskris och decemberöverenskommelsen ingående och fall. Utöver det är det vi minns en otydlig, inkonsekvent och vilsen regering.

Landet har tills nu styrts med hjälp av Alliansens budget av en regering som gjort vad de kan för att detta inte ska märkas. Speciellt inte som ekonomin är stark och det mesta i samhället trots talet om systemkollaps verkar fungera bra.

Det talas inte så mycket om tomma lador längre utan när Magdalena Andersson säger strax innan jul att Sveriges ekonomi är urstark – att budgetunderskottet minskar och arbetslösheten, trots en jobbfientlig politik, sjunker. När hon säger: ”vi har en högre tillväxt än alla jämförbara länder” låter hon precis som sin företrädare Anders Borg. Regeringens politik började ju verka i praktiken för en vecka sedan när budgeten som beslutades strax innan jul trädde i kraft.

För någon månad sedan gick vår partiledning ut och sa att en Alliansregering behövs för att vi ska lyckas med integrationen. Det handlar om lägre trösklar till jobb, matchning, enklare att driva företag och få tag i en bostad. Det är inte något nytt utan sådant som Centerpartiet ser som grunden för en jobbskaparpolitik för Sverige.

  • Varför är det plötsligt så viktigt för Socialdemokratin att införa id-krav och försöka visa handlingskraft när det gäller att hindra asylsökande komma till Sverige?
  • Varför har orden systemkollaps och andrum blivit så viktiga för att rättfärdiga vad som kan uppfattas som Socialdemokraterna och Miljöpartiets helomvändning om migrationen?

Socialdemokraterna, LO-facken och Hyresgästföreningen inser kanske att redan EU-medlemskapet och framförallt nu när människor söker sig till Sverige i hopp om att få jobb, utbildning och en framtid ställer krav på en liberalisering av både arbetsmarknads- och bostadspolitiken. Vad det som återstår av arbetarrörelsen riskerar är inte en systemkollaps för Sverige utan deras egen undergång. Speciellt som en majoritet av LO-medlemmarna hellre röstar på SD.

Om det ska vara lätt att ta sig in och integreras så behövs lägre ingångslöner, tillfälliga anställningar och ändrade turordningsregler i LAS. Det behövs lärlingsutbildningar, matchning och snabba vägar in i yrkeslivet via enkla och lågt betalda anställningar.

Det behövs friare hyressättning och även fler enklare bostäder för att ge människor tak över huvudet, någonstans att sova och äta frukost innan man går till jobbet, eller till skolan.

Hellre en arbetsmarknad där det finns A- och B-lag än en där det bara finns ett lag och resten är åskådare som får försörjas med bidrag, svartarbete, tiggeri eller kriminell verksamhet.

Det bästa för Sverige vore att istället se över de här systemen och det oavsett vad som sker idag. Centerpartiet vågar vara tydliga med det och det är bra. Politiken måste hänga ihop uppfattas som ärlig, trovärdig och förankrad i människors vardag.

Jobb och språk är viktigt men jag vill påstå att en egen bostad är allra viktigast. Jag har fått ansvaret för bostadspolitiken och det är en av våra absolut viktigaste uppgifter att se till så...

…det byggs mera

…fler bostäder är tillgängliga

…vi har en rörlighet

…det också byggs i orter där fastighetsvärden är låga och..

…att det finns bostäder också för de som inte har råd att betala för nyproduktion

Om vill förenkla regler, vilka då och till vilken grad. Ska det vara upp till kommuner att själva bestämma om, var, vem och hur mycket det ska byggas, eller ska det också en fråga för de nya regionerna. Ett skattesystem ska tas fram som främjar rörlighet och inte bidrar till att skapa en bostadsbubbla. En modell för hyressättning skapas som stärker hyresrätten på så sätt att de byggs fler och hyresgästernas valfrihet ökar.

Halland ska vara en region som står på egna ben och inom loppet av 20 år vara över en halv miljon invånare. Då behövs jobb, företag, högre utbildning och framförallt bostäder i alla kommuner.