At the end of the day..

"I slutet av dagen valdes Donald Trump valdes till USA:s 45:e president. Efter vad som förväntades bli jämt, men utfalla på det sätt alla hoppats, går vi till sängs efter att ha lyssnat till hans segertal och vaknar till sammanfattningar av känslorna i nyhetskanalerna. Nu avvaktar alla responsen från Hillary Clinton och därefter kommentarer från den sittande presidenten, Barak Obama.

Det blir helt enkelt, för amerikanerna och alla oss andra, som påverkas av deras beslut, att låta resultatet sjunka in och försonas med tanken att ”galningen” Trump var den som valdes. Försonande och inkluderande, det var de känslor den nyvalde presidenten ville förmedla, när han klev upp på podiet med en flock av familjemedlemmar och anhängare. Det är svårt att tänka sig att denne man som jag natten till söndagen hörde elda sina anhängare i Leesburgh, Virginia, skandera att Hillary Clinton ska buras in, nu är den förste att uttrycka sin uppskattning för vad hon har uträttat som utrikesminister och gratulera henne för en hård och bra kampanj.

Det hänger inte ihop i mitt huvud när den här personen som så alvarligt skadat förtroendet för USA i omvärlden och som så medvetet byggt sin kampanj på att ställa människor mot varandra manar amerikanerna till enighet. Hans budskap till omvärlden är att vi inte ska vara oroliga, men det vi ser är att alla de stora börserna faller. Han har inte övertygat och vi har all anledning att förbli avvaktande.

Avvaktande är nog ett bättre ord än arga, för ilska kommer inte att hjälpa oss. Har man som jag, likt de flesta i C-delegationen på den här resan, varit med i publiken på ett av hans rallies förstår man vad det är hos honom som givit honom makten. Han har lyckats med att skapa en folkrörelse som går långt utanför vad som kolossala partiorganisationer Super pacs och olika Spin doctors trodde, eller själva kunnat åstadkomma. Entusiasmen, men också hätskheten i mötesdeltagarnas reaktion, var större och djupare än jag upplevt någon annanstans.

Vi hörde det även i natt när han stod framför sina anhängare som segrare. Istället för att fortsätta elda dem som han gjort tidigare levererade han utsträckta händer och det accepterades. Någon kommer med stor säkerhet att bli besviken. Få tror på att han kommer att kunna leverera 100 procent på något av sina vaga löften. Verkligheten kommer ifatt den 45:e presidenten, precis som den gjort med många av hans företrädare.

Det är ledsamt för amerikanerna att de inte är beredda ännu att se en kompetent och erfaren kvinna på landets högsta ämbete. Det är med stor osäkerhet vi ser hur en kongress dominerad av republikaner kommer att vara beredda att dansa efter hans pipa, speciellt som många senatorer och kongressmän, likt Bush-familjen tagit bestämt avstånd från honom. Hur blir det med vapenlagarna och vilka blir nya domare i Supreme court som ska tolka konstitutionen i ett samhälle som förändras, med värderingar som utvecklas.

Även om både Clinton och Trump manar till försoning kommer sprickorna att bestå för lång tid. Låt oss hoppas och tro att den sittande presidenten Barak Obama kommer kunna hantera det och hjälpa Trump med introduktionen (och då handlar det inte bara om att lära sig hur kaffemaskinen funkar, utan även hur - och i vilka situationer – som koderna till kärnvapnen ska användas) på den nya arbetsplatsen. Den 46:e presidenten kan mycket väl bli en kvinna. Varför inte en som likt Hillary själv varit First Lady och dessutom har ett Afroamerikanskt ursprung?

<a href=""http://www.centerpartiet.se/ola-johansson-blogg/wp-content/uploads/sites/12/2016/11/IMG_2967.jpg""><img class=""wp-image-262 size-medium alignright"" src=""http://www.centerpartiet.se/ola-johansson-blogg/wp-content/uploads/sites/12/2016/11/IMG_2967-e1478701950984-225x300.jpg"" alt=""img_2967"" width=""225"" height=""300"" /></a>

Det regnar i Washington D.C. Senare idag ska jag packa ihop och resa hem till den annalkande vintern. Jag har haft förmånen att umgås med vänner som jag redan förut visste är bra människor en hel vecka. Jag har träffat svenskar som jag kommer att knyta närmare kontakter med när jag kommer hem och mest spännande är de personer på positioner i sina hemländer jag lärt känna. För att inte nämna alla de vanliga amerikaner jag mött, en del har jag intervjuat med min telefon, andra har jag talat med under taxiresor och på olika möten. Hillarys volontärer är de jag känner mest med idag. Hoppas de känt av vårt stöd. Så mycket nytta som jag hade önskat har jag inte kunnat göra.

I´m still with Her, but we have to live with Him (åtminstone fyra år till).

Ola"