Hotet mot kustsamhällena

Om Havs- Och Vattenmyndighetens förslag blir verklighet försvinner fritidsfisket med redskap för gott och därmed den kunskap och miljö som följt med det.

Det kom ett brev till mig som undertecknades av Laholmsbuktens fritidsfiskare i Halland med ett nödrop. Man befarar att den lagstiftning som regeringen gett i uppdrag åt HaV att föreslå innebär ett generellt förbud mot att använda äldre traditionella redskap, som nät, ryssjor, långrev och burar för det husbehovsfiske som fortfarande bedrivs efter våra kuster. Man menar att det primärt är fritidsfisket med redskap som ska främja turism och få del av fiskeresursen. Fisket med redskap är redan starkt begränsat med nätstorlekar, öppningar etc. nät får sättas tidigast kl 16 och tas upp senast kl 10 dagen efter. Till skillnad från det yrkesmässiga fisket är det inte tillåtet att sälja fångsten. Den fångas in och äts. Till skillnad från spöfisket vars fångster ofta fångas in och sedan släpps. Dödligheten blad dessa fiskar är hög och man hittar döda fiskar som flutit nedströms sedan de fastnat på någon laxfiskares krok.

Kustfisket mellbystrand

Christer Hansson, kustfiskare, Kristina Yngwe och Ola Johansson (c)

 

Rätt eller fel, man misstänker att sportfiskarna och deras inflytelserika organisationer bedrivit ett lobbyarbete och att det är skälet till bristen på förståelse för kustfiskarnas situation. För mig som hallänning och kustbo sommartid är miljöerna värda att bevara, liksom den traditionella kunskap som dessa fiskare fört med sig i generation på generation. Ett förbud mot redskapsfiske skulle för all framtid förändra samhällena som formats av fisket. Det innebär att kunskap om hur man tillverkar nät och burar, hur man underhåller, sätter i och tar upp, samt hur man rensar och förvarar fisk, för alltid försvinner.

Det är ett högt pris att betala eftersom fisk är ett hälsosamt och näringsrikt livsmedel från naturen. Ett livsmedel som varit värdefullt i tider av nöd och ofred. När myndigheter talar om för oss hur vi ska leva hälsosamt och vad vi ska göra när kriget kommer, vore det trist om samma myndigheter tar bort förutsättningarna att klara livshanken den dagen det behövs.

Jag har ställt en fråga till Landsbygdsministern om det är hans avsikt att detta fiske ska försvinna från Hallandskusten. Något entydigt svar att så icke är fallet har jag inte fått, så jag fortsätter att bevaka detta. Tack till Christer Hansson, ordförande i Laholmsbuktens fritidsfiskare och till Kristina Yngwe som följde med till Mellbystrand i tisdags.