svårt men inte hopplöst
Det vi lovat före valet, att inte förhandla med, eller bli beroende av SD, att vare sig ge dem eller Vänsterpartiet något inflytande står fast. Alliansens fyra partier borde gemensamt söka de blocköverskridande överenskommelser som behövs för att styra landet.
Det är tio dagar sedan Talmannen Andreas Norlén gav Moderatledaren uppdraget att bilda regering. Kristersson är den förste av flera tänkbara partiledare som åtminstone i teorin kan få frågan. Den 16/10 senast ska han återrapportera och om han misslyckas har Talmannen möjlighet att göra tre försök till att föreslå regeringsbildare. Dramatiken överdrivs grovt av media och av debattörer som i nuläget kritiserar L och C för vårt besked idag att avvisa Kristersson första försök. Vi tror inte, precis som före valet, att en ren Moderatregering har förutsättningar att få igenom en allianspolitik utan att förr eller senare vara beroende av SD. Just den detaljen, att en Alliansregering inte under några villkor ska förhandla med dem, har ju varit ett mantra som alla partierna hållit fast vid före valet och även nu, sedan slutresultatet blev klart under valnatten.
Minns att SD-Åkesson var den förste att såga idén om en M, eller en M/KD-regering, såvida inte hans eget parti tas in som regeringsunderlag. Detta ultimatum är det förvånansvärt få som kommenterar idag. Nu kan man på sociala medier läsa saker som att en röst på Centerpartiet skulle bereda marken för Socialdemokraterna. Det är inte sant! Med den önskan vi haft att en alliansregering skulle kunna tillträda på grundval av överenskommelser med S så vore ju i så fall varje röst på ett alliansparti få sådana följder. Med den logiken som nu tycks råda att en regering skulle kunna tillträda utan blocköverskridande stöd, är ju en röst på KD, eller M, likafullt att likställa med en röst på Åkesson.
Var alla moderatväljare i så fall medvetna om att deras röster skulle öppna för populism och främlingsfientlighet, för inskränkningar av mediefriheten, för ”Swexit-ambitioner” och den klimatskepticism som Sverigedemokraterna står för?
Låt oss nu hoppas på konstruktiva diskussioner mellan de båda moderaterna Norlén och Kristersson, samt att alla tar ett djupt andetag, visar det tålamod och den envishet som Annie Lööf och Centerpartiet visat under den här processen. Uppdraget att bilda regering kan komma att gå till Löfven och om han misslyckas kan tidigare stängda dörrar komma att öppnas på glänt. De är inte låsta och ännu har ingen kastat bort några nycklar.
Det vi lovat före valet, att inte förhandla med, eller bli beroende av SD, att vare sig ge dem eller Vänsterpartiet något inflytande står fast. Alliansens fyra partier ska gemensamt söka de blocköverskridande överenskommelser som behövs för att styra landet. En bra början vore att förmå miljöpartiet att precisera sina krav för att ingå i diskussionerna.