LRF ska verka för ett ökat och hållbart kretslopp

Kersti Linderholms och Per Sandbergs inlägg i Land Lantbruk nummer 22 om slam och kretslopp bygger på en rad missuppfattningar. Att propagera för spridning av avfallsprodukter med kända och okända gifter i vår livsmedelsproduktion är verkligen ”att skjuta sig själv i foten”.

LRF vill bland annat genom sin nya kretsloppspolicy öka kretsloppet och minska sårbarheten för lantbruket. Det gör man genom att ställa tydliga krav på hur kretsloppet mellan stad och landsbygd bör se ut, vilka krav som ska uppfyllas och samtidigt tydliggöra städernas ansvar.

När det gäller spridningen av avloppsslam är Kemikalieinspektionen tydliga med att varken dagens regler eller de som Naturvårdsverket har föreslagit är i linje med miljömålet giftfri miljö. Även Läkemedelsverket förespråkar utvinning av fosfor före spridning av slam. Hur Sandberg och Sveriges spannmålsodlare kan bortse från dessa instanser förstår jag inte. Kanske har man lyssnat för mycket på Svenskt Vatten, vars syfte är att verka för att så mycket av slammet som möjligt ska spridas på åkermarken för att hålla nere kostnaderna för städernas avloppsreningsverk.

Det stämmer att slam har studerats under lång tid och att kraven på slammets metallhalt kontinuerligt har ökat. Men det som inte har studerats är oändligt mycket mer än det som har studerats. Slammet innehåller en stor mängd föroreningar, studierna omfattar endast en bråkdel av dessa. Tidigare har återvinningen av fosfor varit det stora skälet till slamspridning men i dag kan man konstatera att mängden mikroplaster i slammet uppgår till exakt samma mängd, det vill säga cirka 2 procent.

När skribenterna försöker lura läsarna genom att kalla slam, som är ett miljöfarligt avfall, för ett gödselmedel blir det svårt att ta dem på allvar. Menar verkligen Sveriges Spannmålsodlare att de, genom att sprida farligt avfall på åkermarken, tar ansvar för en hållbar utveckling? Det går till exempel inte att dra några slutsatser om effekterna av slam och mullhalt från de svenska försök som gjorts i Skåne eftersom studien syftar till att se om det sker någon upptagning av metaller i grödorna och är på flera sätt olämplig för att bedöma effekt på skörd och mullhalt eftersom den bryter mot alla gödslingsrekommendationer.

Hur ser Linderholm och Sandberg på det faktum att flera avloppsreningsverk i dag inte klarar kraven från Revaq och att allt färre kommer att klara de kommande kraven, samt att möjligheterna att lägga på deponi försvinner inom 1–10 år? Ska vi kanske sänka kraven för att skapa möjlighet att sprida miljöfarligt avfall på vår åkermark?

Slamspridningen avvecklas nu i rask takt i Europa och det sker en övergång till processer där man skiljer växtnäring från miljögifter. Det är den vägen Sverige ska välja.

Torsten Torstensson,
LRF och Centerpartiet
Uddevalla