Artskyddsförordningen hindrar klimatomställningen
I en interpellation riktad till miljö- och klimatminister Isabella Lövin ställer Lars Thomsson några raka frågor om hur Gotland ska kunna gå vidare som pilotlän för energi- och klimatomställningen samtidigt som utbyggnaden av vindkraft blockeras av tolkningen av atskyddsförordningen på individnivå.
Klimatkrisen rullar på lite i skuggan av Coronakrisen just nu. Behovet av förnyelsebar energi i Sverige är väldigt stort framöver. Energimyndighetens rapporter pekar på att det behövs ca 90–110 TWh vindkraftsel framöver, beroende på kommande efterfrågeutvecklingen.
Dagens vindkraftsproduktion på ca 20 TWh kommer att drygt fördubblas till år 2023 och landa på ca 45 TWH enligt de investeringsbeslut som är tagna. Därefter är tillståndsreserven slut, alla de kommersiellt gångbara tillstånden är utnyttjade. För att lyckas att komma vidare med omställningen mot ett 100 % förnybart energisystem behövs nya tillstånd tas fram för vindkraftsparker, både på land och till havs.
Tolkningen av artskyddsförordningen ned på individnivå, ihop med försvarsmaktens intressen och det kommunala vetot, är de helt dominerande hindren att bygga ut vindkraften på ett hållbart och resurseffektivt sätt i Sverige framöver.
Prövningen av Forsviden på norra Gotland kan tjäna som ett talande exempel kring artskyddsförordningens nuvarande rättstolkning. Forsviden Vind AB har ansökt om tillstånd för uppförande av 16 verk, området är utpekat som Riksintresse för Vindbruk. Processen har pågått i ca 10 år. MPD beslutade om tillstånd för 11 verk. Mark- och miljödomstolen beslutade om avslag på hela ansökan på grund av havsörnar i området. Miljööverdomstolen beslutade den 3 juni 2020 att ansökan om prövningstillstånd inte ges, därmed fastställs avslagsbeslutet. I Forsvidens skogsområde planerades från början totalt 50 verk i två parker. Utfallet blev noll verk efter 10 års process och många nedplöjda miljoner av markägarna.
Örnstammen har varit under kraftig tillväxt på Gotland alltsedan vindkraften började etableras på Gotland i början av 1980 talet. Örnpopulationen har expanderat från ca 5 häckande par 1980 till att idag var på nivån ca 120 häckande par, med ungefär lika delar Kungs- och Havsörn. Under samma tidsperiod har det etablerats ca 180 vindkraftverk på ön. Samexistensen mellan örn och vindkraften har därmed visat sig fungera utmärkt.
Sedan ca 2010 har det succesivt skett en glidning av rättspraxis från populationsperspektivet till förmån till individperspektivet. Vissa långtgående domar tar till och med hänsyn till eventuellt kommande fågelrevir, trots att den fågelarten inte är etablerad vid prövningstillfället.
Dagens tillämpning av artskyddsförordningen i tillståndsärenden gör att det i princip blir omöjligt komma vidare med utbyggnaden av vindkraften i någon samlad form på Gotland. Enda möjligheten är enstaka spridda verk och en osäker utveckling av nya tekniska övervakningssystem.
Med anledning av ovan frågar jag därför:
-Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att klargöra att artskyddsförordningen och miljöprövningen ska förhålla sig till populationsperspektivet och inte till individperspektivet?
-Hur avser ministern att agera så att den biologiska mångfaldsaspekten på individnivå inte bromsar nödvändiga klimatinvesteringar?
-Gotland är av regeringen utsedd som Pilotlän för energi- och klimatomställningen. Ett utvecklingsstopp av vindkraft verkar i direkt motsatt riktning mot Pilotlänets ambitioner, hur avser ministern att agera så detta inte uppstår?
Lars Thomsson (C)