Utvecklingen i Venezuela sätter fokus på utrikespolitik i Europaparlamentet

Under vårterminen gör Matilda Kylefors och Robert Steffens praktik hos Fredrick Federleys kontor i Bryssel inom ramen för Centerpartiets internationella akademi. Här svarar de på några frågor om praktiken och ger en spaning på hur snacket går i korridorerna i Europaparlamentet.

Berätta något om er själva och ert tidigare politiska engagemang!

Matilda: Jag kommer från Luleå via politices kandidatprogram vid Uppsala Univerisitet. Jag gick in i studierna med ett öppet sinne men hittade snabbt mitt parti. Jag valde statskunskap som inriktning och skrev min kandidatuppsats om Bondeförbundets resa till det Centerparti vi känner idag.

Svensk politik i allmänhet och partipolitik i synnerhet har intresserat mig länge, men eftersom miljö- och djurfrågor ligger mig varmt om hjärtat ville jag flytta fokus till en större plattform där mer förändring kan uppnås.

Robert: Jag är uppväxt i Tumba, Botkyrka. Under min tid i Centerrörelsen har jag haft lite olika uppdrag, nu senast var jag gruppledare för Centerpartiet i Botkyrka mellan 2015 och 2018. Sedan ungefär ett år sedan är jag förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter, jag har pluggat historia i Uppsala och lite militärhistoria på Försvarshögskolan.

Vad ser ni mest fram emot med praktiken i Europaparlamentet?

Matilda: Jag tycker det ska bli spännande att komma in i parlamentets vardag, träffa människor och få ökad förståelse för hur beslutsprocesser egentligen går till. Sedan är det såklart spännande att få vara på plats under en termin då det händer så mycket, på gott och ont.

Robert: Det ska bli väldigt intressant att få följa hur parlamentet arbetar och fattar beslut inifrån, men även självklart kul att lära känna en ny stad och människor.

ALDE och Europa börjar nu på allvar ladda för EU-valet. Vilka är snackisarna i korridorerna i Bryssel? Vilka tror ni blir de stora frågorna inför valet?

De senaste veckorna så har utrikespolitiken varit väldigt på tapeten på grund av vad som händer i Venezuela. Att EUs medlemsländer har svårt att komma överens om utrikespolitiken kommer nog inte som en överraskning för någon, men det blev extra tydligt denna vecka när medlemsländerna skulle komma överens om hur man ska hantera Venezuela eller i alla fall om man ska erkänna Juan Guaidó eller inte. Parlamentet hade redan erkänt Guaidó den 31 januari, men när rådet skulle göra detta så hade Italien ändrat sig och ville inte längre erkänna Guaidó, vilket resulterade i nästan alla länder erkände Guaidó, men Federica Mogherini behövde var tyst.

Samma sak hände när utrikesministrarna skulle bestämma sig om hur ett uttalande angående USAs utträde ur INF-avtalet. Nato-länder och icke-Nato-länder kunde inte komma överens om en gemensam linje. Det är mer och mer uppenbart att med konsensus-krav inte kommer att fungera om EU ska lyckas hålla en gemensam linje i utrikesfrågorna.

I övrigt så har Brexit en självklar plats bland korridorsnacket. På torsdag (7/2) kommer Theresa May att träffa Juncker för att staka ut en plan framåt, men det väl ganska lite som tyder på att någon kommer att flytta sig speciellt mycket i sina positioner, även om May har lovat att hon ska ”slåss” för Storbritannien i Bryssel. En bubblare i Brexit-debatten är Gibraltar efter att Rådet hade skrivit i ett utkast till lagstiftning att Gibraltar är en ”koloni under brittiska kronan”. Detta har gjort Spanien väldigt glada i hågen och satt fart på ännu en öm debatt i både Storbritannien och Spanien.