Kinas inflytande i subsahariska Afrika riskerar att hämma demokratiutvecklingen

Den 29 april anordnade Centerpartiets internationella kansli ett seminarium på temat Kinas närvaro i subsahariska Afrika, med bakgrund i att Kina de senaste decennierna har arbetat intensivt med att öka sitt inflytande på den afrikanska kontinenten, både vad det gäller politik, infrastruktur och näringsliv. Paneldeltagarna diskuterade vilka slags diplomatiska medel Kina använder sig av i subsahariska Afrika, på vilket sätt detta påverkar demokratiutvecklingen och vad vi som liberala aktörer kan ta till för åtgärder för att gynna klimatet för demokrati i regionen samt hjälpa de berörda staterna att minska sitt beroende av Kina.

Panelen bestod av Magnus Ek, ledamot i riksdagens utrikesutskott och Centerpartiets miljöpolitiske talesperson, Darren Bergman, Democratic Alliances skuggminister för internationella relationer och samarbete och Dickson Omondi, National Democratic Institutes Regional Director för syd- och öst-Afrika. Samtalet leddes av Kerstin Lundgren, tredje vice talman i riksdagen och Centerpartiets utrikespolitiska talesperson.

Under seminariets första del lyfte paneldeltagarna fram att det är viktigt att ta hänsyn till den historiska kontexten när det här ämnet diskuteras, då Kina har en lång historia av engagemang på den afrikanska kontinenten. De senaste decennierna har Kinas ekonomiska inflytande ökat markant, i samband med att många väststater har dragit sig tillbaka från regionen. Kina erbjuder ekonomiskt stöd till många afrikanska partier, och år 2017 besökte företrädare från 300 olika afrikanska partier Kina i utbildningssyfte. 70% av de kinesiska investeringarna på den afrikanska kontinenten är inom infrastruktur, och många av de vägar som landet varit med och byggt gynnar den politiska eliten i landet. Samtidigt som Kina på papperet investerar mycket i infrastruktur, menade panelen att det inte gynnar lokalbefolkningen som blir snuvade på arbetstillfällena som skapas till förmån för kinesiska arbetare.

Darren Bergman tog under seminariet upp flera konkreta exempel på negativa konsekvenser till följd av Kinas inflytande på den afrikanska kontinenten. Under Zimbabwes befrielse var Kinas militära styrkor, FBA, inblandade, vilket resulterade i en stor krigsskuld för landet. I Botswana skulle en vattendamm byggas med hjälp av investeringar från Kina, där de garanterade att hälften av arbetskraften skulle bestå av lokalbor. Det slutade dock med att det endast var kinesiska arbetare eftersom levnads- och arbetsvillkoren för de lokala arbetarna var inhumana. Kina har även skänkt 19 miljoner dollar till Sydafrika som en gåva, men Darren poängterade att de kommer kräva något i gengäld, som exempelvis en röst i FN eller partnerskap i något infrastrukturprojekt. Det vi ser idag i subsahariska Afrika är att Kina snarare har en affärsrelation med Kina i regionen, än en affärsrelation med det lokala samhället i de berörda länderna.

Det som genomsyrade hela seminariet var panelens syn på bristen av transparens och förekomsten av korruption i relationerna mellan Kina och de subsahariska staterna. Det är enligt paneldeltagarna den största utmaningen för att förbättra klimatet för demokratiutveckling. De avtal som ingås mellan utvecklingsländer och Kina ger ofta ingen insyn till utomstående aktörer och den bristen på transparens bäddar upp för korruption. Många länder står idag i skuld till Kina, vilket ofta leder till att nationella tillgångar säljs av till kineserna för att betala av skulderna, något som från Kinas sida varit väldigt utstuderat. I Zimbabwe har Kina deltagit i bygget av ett övervakningscenter vars huvudsyfte har varit att övervaka den politiska oppositionen för det styrande partiet. En vanlig övertygelse som inte stämmer är att Kina inte ställer några krav och villkor för att ge lån eller bistånd till afrikanska länder, till skillnad från många aktörer i väst. I själva verket förväntar sig Kina alltid något tillbaka, men det handlar ofta om att få stöd för sin linje i FN, exempelvis för att kunna inskränka på de mänskliga rättigheterna.

För att komma till bukt med transparens- och korruptionsproblemen i subsahariska Afrika behövs det enligt panelen nationella parlament som har möjlighet till effektiv översyn, aktiva civilsamhällen och medier som kan granska och ansvarsutkräva de styrande politikernas handlingar. Multilaterala organisationer som förespråkar demokrati globalt bör också stärkas, samtidigt som det är viktigt att liberala demokratier ser sig själva som jämbördiga handelspartners till de afrikanska staterna. Istället för ökat bistånd är ökad handel rätt väg att gå. I dagsläget är det billigare att köpa vissa produkter från Kina än från den lokala marknaden i Zimbabwe och Sydafrika. Panelen avslutade med att diskutera att det här i grund och botten är en maktkamp mellan västvärlden och Kina, där Kina är på väg att överta västvärldens plats. Det kommer framöver vara väldigt viktigt för västerländska aktörer att värna om sina relationer med afrikanska stater på ett jämlikt sätt, eftersom de afrikanska staterna på lång sikt behöver integreras som jämlika partners på den globala arenan.

Om du vill lyssna på seminariet i efterhand har du möjlighet att titta via YouTube genom att klicka här.