Putins övergrepp på Ukraina

Alla följer vi och förfäras över Vladimir Putins brutala krig mot Ukraina. Putin drömmer om att likt historiska härskare skapa det nya Ryska imperiet. Han har tränat och testat oss alltsedan det andra Tjetjenienkriget via Georgien, Syrien, Krim och östra Ukraina. Via ett allt hårdare förtryck av all opposition, försvarare och utövare av det fria ordet, av civilsamhället.

Putin bär ansvar för att ha giftmördat, förgiftat och dödat de som bjuder motstånd. Han har varit en trojansk häst i de institutioner som formats utifrån erfarenheterna från andra världskriget i Europa – som Europarådet och OSSE. Allt för att söka undergräva deras regelverk.

Ryssland kom efter att Sovjetunionen upplöstes att bli en av 15 självständiga stater där gränser erkändes. Men, inte av alla och konflikter i Moldavien och Georgien blev olösta men vi alla godtog att ryska trupper fick den märkliga rollen att ensam vara så kallade fredsbevarande efter eldupphör nåtts. Precis som de nu givit sig rollen att vara så kallade fredsbevarare i Nagorno Karabach.

Det som nu händer i Ukraina bryter både mot Rysslands accepterande av FN-stadgan, mot Europarådet och OSSE:s grunder, Budapestavtalet om erkännande av Ukrainas gränser med mera. Men Putin friskriver sig från detta genom att hävda att allt som hänt i Ukraina efter att Viktor Janukovytj flydde landet 2014 varit illegitimt. Maidan var en kupp och inte folkets protester mot presidentens vägval – från EU till Putin. Protester över prickskyttar som dödade 100 demonstranter på Maidan. Sedan dess har val hållits både 2014 och 2019. Senast med över 62-procentigt valdeltagande, där Volodomyr Zelenskyj fick över 72 procent av rösterna i den andra valomgången.

Dessa val existerar inte för Putin, han påstår att han nu ska befria ukrainarna från den nynazistiska och drogpåverkade ledningen för landet som begår folkmord på rysktalande. Och då vet alla att Zelenskyj är av judisk härkomst, att han är född och levt i Donetsk som rysktalande. Och han flyr inte landet trots att Putin sänder in trupp i Ukraina.

Det som händer i det militärt alliansfria Ukraina är oerhört. Vi har beslutat att stödja landet att försvara sig mot övermakten, även med vapen. Jag och vi är beredd att tillföra mer resurser. Vi stödjer Ukraina ekonomiskt och tillsammans med EU, USA, Storbritannien, Kanada och så många andra demokratier genomför vi nu allt tuffare sanktioner mot Ryssland och Belarus.

Det vi lärt av Putins historia är att han är hänsynslös på vägen till sina mål. Riskerna för att motgångar leder till att han bombar landet sönder och samman får inte uteslutas. Inte heller att Putin installerar ett styre av ”Kadyrovtyp” för att med brutalt våld kväsa allt motstånd. Här måste världssamfundet kunna göra mer än att fördöma och se på. Oerhört svåra avvägningar, oerhört svåra men Putin kommer inte att stoppa med Ukraina.
Från Natos sida är budskapet tydligt, försvar av varje uns av territoriet. Utanför Natos territorium är budskapet att man inte verkar. Putin har med sina krav på USA och Nato utmanat, men med det också markerat vikten av att hålla sig på mattan.

Det finns naturligtvis för Putin möjligheter att förklara allt stöd till Ukriana som en krigsförklaring. Delvis har detta framförts. Men vi befinner oss i en mycket svår säkerhetspolitisk miljö. Det gäller även Sverige som icke-Natoland.

För mig som följde Putins agerande fram till Georgien och Krim blev det självklart att arbeta för ett svenskt Nato-medlemskap. Det blev Centerpartiets beslut 2015 och då helst tillsammans med Finland. Sedan två år har jag drivit på för att söka samsyn kring att Sverige ska öppna dörren för ett medlemskap. Så här långt har den varit stängd, även om en majoritet i riksdagen för ett år sedan gav stöd för en så kallad Nato-option.

Nu har vi att agera utifrån det känsliga läge vi befinner oss i. Samarbeta med vänner och allierade, samarbeta i Sverige för att kraftfullt stärka vårt försvar och totalförsvar, stärka allianser och inse att vi inte kan vara alliansfria. Detta samtidigt med att stötta Ukraina och bygga motstånd mot en fortsättning in i Georgien och Moldavien. Det handlar om Ukrainas frihet och självbestämmande, men också om vårt och andra demokratiers.

Kerstin Lundgren (C)
utrikespolitisk talesperson