Debatt: Blåljuspersonal behöver stärkt rättsligt skydd
Attacker på och hot mot blåljuspersonal i tjänst tillhör tyvärr vardagen. Det fick vi höra direkt från de som har som yrke att skydda oss när vi nyligen besökte blåljuspersonal i Västmanland. Vi hörde berättelser från ambulanssjuksköterskor och brandmän som kände en ökande otrygghet när de åker ut på larm för att hjälpa människor i nöd. Så ska det förstås inte vara.
Vi fick ett varmt och öppet välkomnande så väl på brandstationen på Vallby i Västerås som på den nya ambulansstationen i Köping. Vårt intryck är att vi som medborgare kan skatta oss lyckliga för att vi har så hängiven och professionell blåljuspersonal som tar hand om oss när vi behöver dem som mest. Vi lyssnade på vad de berättade om sin vardag, vilka utmaningar de har och hur de tycker deras situation skulle kunna förbättras.
Ökade resurser i form av fler kollegor och möjlighet att investera i viss utrustning var på allas önskelista och det tar vi förstås med oss. Men än viktigare tror vi är att säkerställa att blåljuspersonalen får ett stärkt rättsligt skydd.
Därför föreslår Centerpartiet en ny brottsrubricering som vi kallar våld mot alarmeringstjänstanställda. Ambulanssjuksköterskor och brandmän skulle under den få samma rättsliga status som poliser. Brottet ska ge samma strafftider som för våld eller hot mot tjänsteman, det vill säga fängelse i högst fyra år, eller vid ringa brott böter eller fängelse i högst sex månader. Dessutom vill vi göra det kriminellt att hindra en utryckning. Det regleras idag i Trafikförordningen och ger endast böter.
För att komma tillrätta med problemen måste vi agera på flera olika plan, inte minst genom att lyfta fram och stötta alla de goda exempel som finns på våldsförebyggande arbete. Men vi måste även agera skarpt från politiskt håll. Centerpartiet anser att hårdare straff för våld och hot mot blåljuspersonal är nödvändigt.
Johan Hedin (C), riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson.
Lars Kallsäby (C), näringspolitisk talesperson Centerpartiet Västmanland.
Artikeln publicerad i Fagersta Posten 2/1 och VLT den 13/1.