Centerpartiet lokalt

1920-talet

20-talet präglades både av en inledande depression med deflation, och en stark högkonjunktur 1925 – 1929. Sverige styrdes av kortlivade minoritetsregeringar av olika politisk färg.

Bondeförbundet och Jordbrukarnas riksförbund fick vid valet 1920 tillsammans 29 mandat. De två partiernas riksdagsgrupper samarbetade i riksdagen och sedan Carl Berglund lämnat ledningen för bondeförbundet bereddes vägen för en sammanslagning, och Jordbrukarnas riksförbund gick upp i bondeförbundet 1921. Johan Andersson i Raklösen hade 1920 efterträtt Erik Eriksson som partiordförande i bondeförbundet. När partierna slogs samman innebar det också att riksförbundets tidningar, bland dem Skånska Dagbladet, blev organ för bondeförbundet. Riksförbundets ungdomsorganisation SLU (Svenska landsbygdens Ungdomsförbund) blev bondeförbundets ungdomsorganisation.

Bondeförbundet under 20-talet brukar beskrivas som konservativt, men i första hand inriktat på att ta tillvara jordbrukets intressen. Partiet undvek att ta regeringsansvar och hamnade i många sakfrågor på samma linje som de frisinnade eller liberalerna.

Organisationen konsoliderades

Avdelningar bildades och ombudsmän anställdes. 1927 startades Bondeförbundets medlemsblad, och Berglunds tidning Landsbygden slogs samman med Dürangos tidning Vårt Land och folk till Svenska Landsbygden. Johan Andersson avled 1924 och efterträddes av Johan Johansson i Kälkebo. Denne omkom 1928 i en svår tågolycka i Bollnäs, och 1929 blev riksdagsgruppens ordförande Olof Olsson i Kullenbergstorp partiledare.

Johan Andersson i Raklösen (Uppland), partiledare 1920-1924.

Johan Johansson i Kälkebo (Hälsingland), partiledare 1924-1928, då han omkom i en tågolycka.

Olof Olsson i Kullenbergstorp (Skåne), partiledare 1928-1934.

Många var tidigare liberaler

Flera av de ledande bondeförbundarna hade tidigare varit liberaler. Det gällde till exempel Karl Andreasson, Johan Johansson i Kälkebo och Axel Pehrsson i Bramstorp.

Färgen på fanan blir grön

1929 beslutar SLU:s riksstämma att anta en grön fana som sin symbol. Förslaget var att fanan skulle vara blågul, men Harry Jansson, blivande riksombudsman i partiet, föreslog den gröna fanan. Under de kommande åren sys många gröna fanor som används i rikstingståg och vid stämmorna.