1930-talet

Börskraschen 1929 kastade in industriländerna i en djup depression, som nådde Sverige med full styrka 1930-31. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering 1932, men hade inte stöd för sin stimulanspolitik i riksdagen.

Jordbruket var i djup kris. En grupp bondeförbundare med Axel Pehrsson i Bramstorp, Gerhard Strindlund och professor K G Westman i spetsen förhandlade med regeringen och nådde i maj 1933 en uppgörelse, som av motståndarna kom att kallas kohandeln.

Socialdemokraterna fick stöd för sina åtgärder mot depressionen och bondeförbundet fick igenom ett stödprogram för jordbruket, med skyddstullar. Uppgörelsen blev en vändpunkt som skapade politisk stabilitet och framtidstro både bland arbetare och bönder, ekonomin förbättrades snabbt. Bondeförbundet hade slagit in på en mindre försiktig linje och inledde en period där partiet gärna tog en ansvarsroll. Som en konsekvens efterträdde Bramstorp 1934 Kullenbergstorpar´n som partiledare. En konflikt kring försvarsfrågan 1936 ledde till att s-regeringen avgick och det bildades en ren bondeförbundsregering över sommaren 1936, med Bramstorp som statsminister.

Efter valet 1936 bildades en rödgrön koalition mellan socialdemokraterna och bondeförbundet, mellan Per-Albin Hansson och Axel Pehrsson-Bramstorp.