Kommundagarna 2016

Annie Lööfs tal, Kommundagarna 2016

(Observera att det talade ordet gäller)

Karin Söder var en unik politisk förebild. Skarp ideolog. Resultatinriktad. En pionjär. En ledare. Men också en varm, klok och jordnära medmänniska.

Karin var den första kvinnan att väljas till ledare för ett riksdagsparti. Och den första kvinnan, både att bli Sveriges utrikesminister och socialminister.

Hon engagerade sig för livskvalitet och välfärd. Hon tog tydlig ställning för kärnvapennedrustning och fredlig utveckling. Hon lyfte blicken och hade modet att vara en tydlig röst för samförstånd snarare än konflikt.

Hon har kallats ”det nordiska samarbetets okrönta drottning”. I Nordiska rådet stred hon för avskaffandet av gränshinder i Norden, för ökad rörlighet, för skapandet av en gemensam nordisk marknad och för en öppnare finanssektor. Öppenhet och samarbete var ledorden för hennes nordiska engagemang, och hon var en stark förespråkare för att Nordiska rådet skulle stärka sitt samarbete med Baltikum och övriga Europa.

Karin är djupt saknad.

Det känns rätt att vi får samlas här i hennes barndoms Värmland och hedra en kvinna som för alltid skrivit in sig i vår politiska historia.

Vänner.

Låt oss förenas i en tyst minut till minne av Karin Söder.

– – –

Tack!

***

Centervänner.

Vår trygghet är värd att försvara.

Trygga människor är en förutsättning för ett öppet samhälle. Men i dagens Sverige riskerar en känsla av otrygghet att sprida sig.

Tjejer som med vitnande knogar håller nyckelknippa och mobiltelefon i sina händer. Hastigt går de hem i mörkret. Kastar ängsliga blickar över axeln.

Kvinnor vars liv är fastkedjat i hederskulturens bojor. Förmaningar om klädsel. Hot om våld. Hela deras vardag blir till ett fängelse.

Landsbygdsbor som blir bestulna. Vars polisanmälningar gång på gång prioriteras ner. De vet att deras hus ligger för långt bort för att blåljusen ska hinna fram.

Flyktingar och migranter som blir misshandlade. Utsatta för rasistiska lynchmobbar. Alltid på sin vakt inför ett ständigt hot om våld.

Kvinnors utsatthet.

Stadsdelar som blir laglöst land.

Stölder på landsbygden.

Rasistiskt våld.

När våra lagar sätts ur spel leder det till att otryggheten ökar. Avstånden mellan människor ökar. Allt medan tilliten till rättssamhället och de rättsvårdande myndigheterna minskar.

Det här är ett hot mot vårt öppna samhälle.

Det är ett hot mot de värderingar Sverige är byggt på.

Det är en farlig väg; och det är en väg som vi måste bort från.

***

Den som känner otrygghet blir inte trygg bara för att statistiken säger att Sverige är tryggare än de flesta andra länder. Människor som känner oro förtjänar att bli mötta med respekt. Och vi ska visa dem den respekten.

Vi behöver ta tydlig ställning mot de brott och de kränkande handlingar som skapar otryggheten. Vi behöver tydligt markera var gränsen går. Allt annat är ett svek mot våra ideal, ett svek mot det öppna samhället, ett svek mot dem som drabbas av otryggheten.

***

Trygghet är ovärderligt. Men trygghet är inte gratis. En fungerande rättsstat kostar pengar. Men det är väl investerade kronor.

Det är därför Centerpartiet innan jul presenterade en satsning på två miljarder kronor till fler poliser i hela landet.

Vi vill ge områdespoliserna, som möter vanliga människor i vardagen, bättre villkor. Områdespolisens närvaro behöver öka bland våra ungdomar, i kvarteret, hemma på byn. Och vi vill att det ska utbildas fler än 1 500 nya poliser.

Rättsstaten måste vara närvarande i hela landet. En polisanmälan måste innebära en åtgärd.

Sverige ska vara ett land med trygghet och rättssäkerhet. Ett land med frihet och demokrati. Ett land där övergrepp inte får förekomma. Ett land där sexistiska attityder, ojämställdhet och rasism alltid motarbetas.

Vi får aldrig acceptera de attityder som får killar att omringa unga tjejer för att tafsa och utnyttja.

Vi får aldrig acceptera organiserad brottslighet som briserar i skottlossning och avrättningar på gator och kvarterskrogar.

Vi får aldrig tillåta att det finns delar av landet dit polisen aldrig hinner.

Det finns politiker och enskilda människor som tar den här typen av händelser till intäkt för att kunna ställa människor mot varandra. För att driva sin unkna agenda. Vi ser dem i kommentarsfälten på nätet, i våra folkvalda församlingars talarstolar och i media.

De talar om kultur. De talar om hotet mot svenskheten. De talar om vi och dom. Mot sådana förenklingar måste vi också våga ta ställning.

Det finns kulturer där det av tradition förekommer en kvinnosyn eller normer som aldrig kan accepteras i samhället. Det måste vi kunna säga och vara tydliga med. Utan att klumpa ihop människor och sänka oss till att ställa ett oformligt dom mot ett lika oformligt vi.

Gör sig Åke och Ali skyldiga till brott, så är det Åke och Ali som ska ställas inför rätta, inte deras syskon, inte deras barn, inte deras kusiner, inte deras grannar.

Ett tryggt och öppet samhälle tar ställning mellan rätt och fel. Dömer den som är skyldig, och friar den som är oskyldig.

Ett tryggt och öppet samhälle ser varje enskild människa. Ställer samma krav på var och en. Och skyddar varje människas trygghet. Varifrån man än kommer, vilken församling man än tillhör, vilket språk man än talar.

Centerpartiet värnar öppenheten i det svenska samhället. Därför är vi också ett parti som kommer att slåss för den kanske viktigaste känslan av alla. Känslan av trygghet.

Vi måste värna det som är grunden för vårt öppna samhälle. För tryggheten; den är till för alla.

***

Centervänner.

För en månad sedan mötte jag flera av er som sitter här. Centerpartistiska kommun- och regionföreträdare som leder och sliter med det hårda arbete som läggs ner i landets kommuner när så många nu sökt asyl i Sverige.

Ni finns på plats, i verkligheten. Ni möter dem som flytt till Sverige. Ni tar ansvar för att ge dem tillgång till skola och utbildning, socialt stöd, vård och omsorg.

Jag vill att ni ska veta att ni har mitt fulla stöd. Inte bara ni som var med på det mötet. Utan alla ni här inne, som dag ut och dag in, är med och tar ansvar för att Sverige ska ha ett värdigt flyktingmottagande. Ni gör en fantastisk insats. Och för den ska ni ha ett stort, varmt tack!

***

Men vänner, jag vill också säga detta till er:

Jag vet att många av er känner frustration. Och en hel del av den frustrationen har med staten att göra.

Gång på gång har ni märkt hur statliga regler, statliga myndigheter, statliga beslut, har försvårat sådant som i den bästa av världar skulle vara ganska enkelt att ordna.

Det handlar om HVB-hem för ensamkommande barn. Där det ställs närmast oöverstigliga krav på personal och lokaler.

Det handlar om rekrytering av lärare och socialsekreterare, där regleringarna spär på en redan svår personalbrist.

Det handlar om fyrkantiga bestämmelser, som gör att handläggningen av familjehemsplaceringar och möjligheten att erbjuda skola för nyanlända barn drar ut på tiden.

Den här byråkratiska bördan försvårar kommunernas arbete. Det är kärnan i den rapport vi presenterat i veckan. En rapport med 21 förslag för att minska krånglet i Kommunsverige. 21 förslag som är till för att alla ni som sitter här och era kollegor runt om i landet ska kunna sköta era uppdrag.

För alla vet att kommunerna är en del av lösningen. Men statliga myndigheter och beslut fortsätter blockera vägen för enklare regler. Det krånglas, och stoppas, och försvåras. Och varje dag drabbar det människor som är i behov av hjälp. Här, centervänner, behöver vi stå stadigt på människors sida.

Vi vill förenkla regler.

Minska krånglet.

Utveckla, inte inveckla.

***

Sverige är ibland som en körskolebil.

Ambitiösa företagare och eldsjälar sätter sig vid ratten. De lägger i en högre växel för att sätta fart på hembygden. Men när det rullar på som bäst. Ja, då sitter det en centralbyråkrat där i passagerarsätet med dubbelkommando och bromsar.

Ibland kan man undra om de ens sett ut genom rutan innan de stampade på bromsen.

Bromsandet.

Byråkratin.

Krånglet.

Det är symptom på ett grundläggande problem i Sverige: Avståndet mellan makt och människor.

Det ovanifrånperspektiv som allt för ofta präglat svenskt beslutsfattande leder i praktiken till ett demokratiskt underskott. Och vi behöver bygga ett Sverige där avståndet mellan makten och människor minskar.

Nu har vi en stor möjlighet att göra just det. Regionreformen är en avgörande process för svensk demokrati. Arbetet med den här reformen har pågått i decennier. Men snart är det skarpt läge. Snart har vi chans att göra skillnad och flytta makten närmare köksborden.

Regionfrågan handlar om mycket mer än var länsgränserna ska gå. Den handlar om människors vardag och välfärd. Om jobb och företagande. Den handlar om inflytande och insyn.

Ovanifrånperspektivet behöver vändas till ett underifrånperspektiv. Decentralisera. Ge regionerna ett kraftigt ökat självstyre! Det är Centerpartiets tydliga bud inför kommande samtal om regionreformen.

Att besluten fattas nära dem som berörs är en demokratifråga. Men det handlar också om att Sverige ser olika ut beroende på var man bor. De som förstår de lokala förhållandena bäst är de som ser dem varje dag.

Vi måste släppa fram utvecklingskraften som finns i hela landet. Vi måste se att det runtom i Sverige finns både vilja och förmåga att ta ansvar och styra mot framtiden.

De har tagit nog med körlektioner. Det är dags att släppa dubbelkommandot.

Decentralisera Sverige. Ge regionerna körkort.

***

Centervänner.

Vi har de senaste månaderna upplevt en ny verklighet. Fler människor än någonsin tidigare har kommit till Sverige. Det politiska landskapet har ändrats. Migrationspolitiken har ändrats. Men flyktingkrisen består. Flyktingarna är fortfarande på flykt.

Från Centerpartiets sida har vi visat att vi är beredda att ta ansvar och komma överens. Så sent som i oktober kompromissade Centerpartiet om den hittills enda migrationsuppgörelse som slutits över blockgränsen.

Tillsammans med Allianspartierna kom vi överens med regeringen om, för Centerpartiet tuffa beslut, som tillfälliga uppehållstillstånd, skärpta försörjningskrav, begränsningar av föräldrapenning för nyanlända och tvång för kommuner att ta emot nyanlända. Men vi lyckades också skapa förutsättningar för fler enkla jobb genom lärlingsjobb och en utvidgning av RUT-avdraget.

Centerpartiet har visat att vi kan förhandla och ta ansvar. Vi gör det för att Sverige behöver fler breda uppgörelser om flyktingpolitiken. Och vi är fortsatt beredda att medverka till det.

Vi är inte ett parti som duckar för svåra beslut när verkligheten kräver dem. Vi är ett parti som är vana vid att förhandla och hedra ingångna uppgörelser. Men den verklighet som Sverige och EU står inför gör det tydligt hur viktigt det är att inte fatta fel beslut. Att inte springa iväg i panik. Och det understryker hur viktigt det är att Centerpartiet finns med vid förhandlingsbordet.

Så när regeringen bjuder in till samtal kommer vi att delta. Men vi köper inte vad som helst. I samtal med andra partier kommer vi fortsätta försvara asylrätten. Vi kommer att vidhålla att id-kraven är ett juridiskt hafsverk som slår mot Öresundsregionen, näringslivet och pendlarna. Och vi kommer att värna öppenheten och den fria rörligheten inom EU.

Men för att värna den fria rörligheten krävs att vi stärker kontrollen vid den gemensamma yttre EU-gränsen. Det gör vi inte med nya staket mellan Sverige och Danmark. Eller rakbladsstängsel i Ungern.

I stället ser vi behovet av ett gemensamt ansvarstagande inom EU för att få ordning vid EU:s yttre gräns. Bara då kan vi skapa ett fungerande, solidariskt och värdigt asylmottagande i hela EU. Bara då är det möjligt att få till en verklig EU-gemensam migrationspolitik som respekterar asylrätten.

***

På ett asylboende i lilla Hävla i Östergötland mötte jag en man från Syrien. Han var frustrerad. Upprörd.

”Ni gör inget”, sa han. Han vände sig till mig. Han riktade sig till alla svenska politiker, och till svenska myndigheter. Han hade fått nog av att vänta. Hade fått nog av ovissheten.

”Ni gör inget. Jag vill komma ut och jobba och tjäna Sverige. Jag har suttit här i ett och ett halvt år och inte ens fått komma till Migrationsverket på samtal.”

Mannen från Syrien var utbildad till både läkare och ingenjör. Och det är lätt att förstå hans frustration. Han hade kommit till Sverige med en kompetens som vi behöver. Han var redo att börja arbeta, men inget hade hänt.

”Ni gör inget.” Hans ord träffade mig rakt i hjärtat.

Jag lämnade asylboendet i Hävla med blandade känslor. Jag kände en otrolig värme inför den lilla ortens engagemang. Glädje över att se hur det ordnades svenskundervisning. Hur ortsborna bjöd in de asylsökande till syjuntor. Till sina hem på julen. Och jag såg vad det betydde för Hävla när byn fått nya invånare och mataffären återigen kunde öppna.

Men jag kände också oro för vad som händer med människor som kommit till Sverige med hopp om ett bättre liv. Vad händer när de möter byråkrati? Den ändlösa väntan? De fyrkantiga regelverken?

De har upplevt krig och förföljelser. De har förlorat släktingar och vänner. Lämnat sina hem. De bär på sorg. Och de bär på minnen som ingen borde behöva bära.

Men vänner, de bär också på drömmar. Drömmar som har överlevt automateld och granatattacker. Drömmarna lever, trots tårfyllda avsked och gnagande saknad.

De vill bli VVS-montörer, bilmekaniker, läkare, ingenjörer, dansare, kockar och journalister. De hoppas. De väntar, väntar och väntar.

Hur lång tid kan vi begära att människor ska kunna hålla sina drömmar vid liv?

Det vilar ett enormt ansvar på Sverige. Deras drömmar får inte vittra ner och förbytas i hopplöshet. Deras drömmar måste få överleva också mötet med de svenska systemen.

Vänner, vi måste gemensamt ta det ansvaret. Låt oss göra Sverige till ett land där en verklig nystart är möjlig. Ett land där mångfalden av livserfarenheter och språkkunskaper blir en tillgång för hela samhället.

***

Att få sitt första jobb. Det är en stor händelse, som fler behöver få chans att uppleva.

Nästan alla minns sitt första jobb. Hur det var och hur det kändes. Det första jobbet väcker minnen:

”Det kändes stort att vara på väg in i vuxenlivet och gav en känsla av frihet att få tjäna egna pengar.”

Den som beskrev sitt första jobb så var statsminister Stefan Löfven. Han hade röjt sly längs vägarna uppe i Ådalen.

Det, citat: ”gav en känsla av frihet att få tjäna egna pengar”. Slut citat. Det är ju bra sagt.

Och det är precis vad det handlar om. Att fler ska få känna den känslan. Frihet. Egna pengar.

Men det första jobbet är mycket mer än pengar. Det är nästa del i berättelsen om ett liv.

Det är egen bostad. Tak över huvudet och en varm säng.

Och arbetskamrater. Vänner. Någon som talar svenska, som alltid talat svenska. Ett nytt språk, ett nytt liv, i ett nytt land.

Sverige har redan ett utanförskap som bitit sig fast. Det blir allt mer tydligt. Jag tror att nästan alla kan se det.

Men tyvärr blundar regeringen. De sätter stolta mål för arbetslösheten. Men vad tjänar Socialdemokraternas målsättningar till, när de lägger nya tunga skattebördor på jobb, småföretag och unga? Hur ska de nå sitt mål när de blundar för behovet av reformer?

Om jobbpolitiken vore ett Vasalopp skulle regeringen haft som mål att komma först till Mora. Utan att ens dyka upp till start i Sälen.

Centervänner, så som svensk arbetsmarknad nu ser ut riskerar den att bli en öken av krossade drömmar. Vi måste göra den till en mylla där vi sår fröna till framtiden. Där drömmar kan slå rot. Där människor får chansen att växa.

Jag vänder mig här och nu till hela det politiska Sverige. Men inte minst vänder jag mig till en man som en gång rensade sly längs vägarna i Ådalen. Han har beskrivit hur hans första lön gav honom en känsla av frihet.

Centervänner, han borde förstå vad vi menar när vi säger:

Nu är det tid för ansvarstagande. Nu är det tid för handling. Nu är det tid för reformer som skapar fler vägar in till ett första jobb.

***

Bland dem som kommit till Sverige finns läkare och ingenjörer. Men omkring hälften av de nyanlända saknar gymnasial utbildning.

Sverige ska erbjuda utbildning, det är alla partier överens om, men vi måste också ge människor utan akademisk bakgrund eller yrkesutbildning möjligheten att snabbt börja jobba. Annars kommer utanförskapet att bli ohanterligt.

Mitt viktigaste besked i dag är därför:

Vi behöver fler ingångsjobb i Sverige. Snart börjar avtalsrörelsen. Centerpartiet uppmanar därför arbetsmarknadens parter att komma överens om ett nytt avtal riktat direkt till nyanlända. Det behöver vara ett avtal som gör det möjligt att anställa med betydligt lägre ingångslöner än i dag.

Centerpartiet är då beredda att matcha ett sådant avtal med både sänkt inkomstskatt och sänkt arbetsgivaravgift upp till en viss lönesumma för dem som omfattas av dessa avtal.

Jag förväntar mig att parterna är mogna att ta sitt ansvar i det läge som Sverige befinner sig.

Men. Om parterna inte lyckas ta sitt viktiga ansvar. Ja, då är Centerpartiet beredda att lagstifta fram fler ingångsjobb.

Vi är beredda att göra detta därför att vi måste lyckas med utmaningen att ge människor en plats i det svenska samhället. Vi har inte råd svika dem som drömmer om en ny start i sitt nya land. De förtjänar en väg in på arbetsmarknaden.

Sverige behöver fler som jobbar.

***

Till sist, centervänner.

När ni lämnar de här kommundagarna och återvänder till era kommuner, då vill jag att ni ska veta att ni inte är ensamma. Jag vill att ni ska känna stödet hos varandra, att vi var och en, tillsammans, känner att vi har en historiskt viktig uppgift att ta oss an.

Otryggheten och rädslan som hotar vårt öppna samhälle och som gör att människor ställs mot varandra.

Fyrkantigheten och det statliga krångel som tar död på utvecklingskraften runtom i landet.

Risken för ett växande utanförskap som biter sig fast.

Utmaningarna är stora. Men jag vill också att ni ska veta att vi har möjlighet att klara av dem.

För vänner, vi har redan börjat ta oss an vår uppgift. Vi ser utmaningarna, vi tar dem på allvar. Och vi vet vart vi vill.

Centervänner, vår närodlade politik är full av framtidstro.

Vi vill forma ett Sverige där alla kan känna sig trygga. Ett Sverige som lägger större inflytande i händerna på människor. Ett Sverige där utanförskap byts mot lägre trösklar och större möjligheter. Ett Sverige där drömmar kan bli verklighet.

Tack!