14 jun 2007 08:44
Intern strid i Centerpartiet
Magnus Andersson, CUF:s nyvalde ordförande, upprörs över att partipiskan viner över Centerns riksdagsgrupp. Jag känner empati med hans reaktion. Under regeringen Fälldin II hanterades frågan om att stänga Bromma flygplats. Centerpartiet gjorde i Rosenbad upp om att flygfältet skulle få vara kvar. Riksdagsman Jan Björinge, CUF:are på den tiden numera kommundirektör i Umeå ville i likhet med sina väljare i Stockholm stänga Bromma. Partipiskan ven, Björinge röstade som partiet ville (vad jag minns) och jag var upprörd. Tog kontakt med chefen för centerns riksdagskansli, Göte Ekström (frid över hans minne) och skällde som en liten bandhund.
Med utsikt från mitt fönster på statsrådsberedningen har jag idag en något annat syn på frågan och hade om Göte levat fått be om ursäkt för mina starka ord.
För det första, har vi (allianspartierna) fått folkets förtroende att styra landet. Då ska vi för första gången i svensk historia visa att vi klarar det en hel mandatperioden. Det kan vara lockande att i vissa frågor tycka att enskilda ledamöter får rösta efter eget huvud och inte efter vad man kommit fram till med de andra partierna. Den väg man då beträder leder självklart till att alla andra riksdagsledamöter i Allianspartierna måste ha samma rättighet. Det gradvisa sönderfallet av regeringens parlamentariska bas i riksdagen är då hotat och sossarna kan jubla. Resonemanget kan tyckas krasst, maktpolitiskt och tråkigt men den som ska spela schack måste lära sig spelreglerna, så även den som vill styra riket.
För det andra, partipiskan handlar egentligen om respekten för fattade beslut. Jag vet exakt hur maskineriet fungerar. En känslig fråga bereds på departementet. Den av oss Centerpartister på statsrådsberedningen som har ansvar för departementet kopplas tidigt in i beredningen. Med basen i stämmobeslut och tidigare ställningstaganden i riksdagen tas kontakt med de riksdagsledamöter som företräder oss i utskottet och med andra Centerpartister som har kompetens på området. Det diskuteras vilka krav vi ska driva, hur förhandlingarna ska läggas upp och så vidare. Därefter vidtar förhandlingar med de andra allianspartiernas samordnare på Rosenbad. Ständig dialog med riksdagsledamöterna, avrapporteringar om förhandlingsläget, diskussion i riksdagskommitté, många gånger också i riksdagsgrupp och till slut en kompromiss. Kompromissen betyder aldrig att vi fått igenom alla våra krav men ofta en hel del. Regeringen kan fatta beslut om förslaget som därefter läggs på Riksdagens bord. Att i det läget tycka att en enskild riksdagsledamot ska få rösta med socialdemokraterna i hopp om att fälla regeringens förslag och om så ej tillåts kalla det för partipiska är rätt starkt.
För det tredje så älskar jag FRA och vet att deras signalspaning under efterkrigstiden många gånger varit helt avgörande för den svenska regeringens förmåga att navigera igenom för landet mycket hotfulla situationer. Att det nu sen femton år råder fred i vårt hörn av världen får inte innebära att vi frånhänder oss möjligheten att snappa upp budskap från främmande makt eller terrornätverk som hotar Sverige. Läget kan snabbt förändras. När meddelandena inte längre skickas i etern utan i fiber måste FRA kunna följa även dessa.
FRA:s verksamhet har tidigare varit så hemlig att inga regler funnits. Förslaget som nu ligger togs till stora delar fram under den socialdemokratiska regeringens tid. De ändringar som gjorts, i riktning mot större skydd för den enskildes integritet, är till stora delar resultatet av att Centerpartistiska riksdagsledamöter med stor kompetens på området ”spelat in” förslag till ändringar. Socialdemokraterna har skickligt gillrat en fälla. För S är sakfrågan underordnad maktfrågan. De har i sakfrågan svängt 180 grader. Från att i regeringen arbetat fram ett förslag som var betydligt mer integritetskränkande än det förslag som nu ligger till att nu säga nej till regeringens förslag. Allt i hopp om att enskilda allians ledamöter ska frondera mot sitt parti kanske inte slå en spik i, men väl bidra med en bräda till den Alliansregeringens lik kista som s så gärna vill spika ihop.
Att gå i den fällan vore oklokt skulle man kunna säga.
Magnus inhopp i debatten var för övrigt bra. Det visar att Centerpartiet har ett ungdomsförbund som driver en självständig linje och gjorde det dessutom klart för alla som tittade på TV4 att Centerpartiet är ett liberalt parti som i grunden tycker att det är medborgarna som ska kunna granska staten och inte tvärtom. Jag hoppas att han inte som jag gjorde skällt ut en stackars kanslichef.
Med utsikt från mitt fönster på statsrådsberedningen har jag idag en något annat syn på frågan och hade om Göte levat fått be om ursäkt för mina starka ord.
För det första, har vi (allianspartierna) fått folkets förtroende att styra landet. Då ska vi för första gången i svensk historia visa att vi klarar det en hel mandatperioden. Det kan vara lockande att i vissa frågor tycka att enskilda ledamöter får rösta efter eget huvud och inte efter vad man kommit fram till med de andra partierna. Den väg man då beträder leder självklart till att alla andra riksdagsledamöter i Allianspartierna måste ha samma rättighet. Det gradvisa sönderfallet av regeringens parlamentariska bas i riksdagen är då hotat och sossarna kan jubla. Resonemanget kan tyckas krasst, maktpolitiskt och tråkigt men den som ska spela schack måste lära sig spelreglerna, så även den som vill styra riket.
För det andra, partipiskan handlar egentligen om respekten för fattade beslut. Jag vet exakt hur maskineriet fungerar. En känslig fråga bereds på departementet. Den av oss Centerpartister på statsrådsberedningen som har ansvar för departementet kopplas tidigt in i beredningen. Med basen i stämmobeslut och tidigare ställningstaganden i riksdagen tas kontakt med de riksdagsledamöter som företräder oss i utskottet och med andra Centerpartister som har kompetens på området. Det diskuteras vilka krav vi ska driva, hur förhandlingarna ska läggas upp och så vidare. Därefter vidtar förhandlingar med de andra allianspartiernas samordnare på Rosenbad. Ständig dialog med riksdagsledamöterna, avrapporteringar om förhandlingsläget, diskussion i riksdagskommitté, många gånger också i riksdagsgrupp och till slut en kompromiss. Kompromissen betyder aldrig att vi fått igenom alla våra krav men ofta en hel del. Regeringen kan fatta beslut om förslaget som därefter läggs på Riksdagens bord. Att i det läget tycka att en enskild riksdagsledamot ska få rösta med socialdemokraterna i hopp om att fälla regeringens förslag och om så ej tillåts kalla det för partipiska är rätt starkt.
För det tredje så älskar jag FRA och vet att deras signalspaning under efterkrigstiden många gånger varit helt avgörande för den svenska regeringens förmåga att navigera igenom för landet mycket hotfulla situationer. Att det nu sen femton år råder fred i vårt hörn av världen får inte innebära att vi frånhänder oss möjligheten att snappa upp budskap från främmande makt eller terrornätverk som hotar Sverige. Läget kan snabbt förändras. När meddelandena inte längre skickas i etern utan i fiber måste FRA kunna följa även dessa.
FRA:s verksamhet har tidigare varit så hemlig att inga regler funnits. Förslaget som nu ligger togs till stora delar fram under den socialdemokratiska regeringens tid. De ändringar som gjorts, i riktning mot större skydd för den enskildes integritet, är till stora delar resultatet av att Centerpartistiska riksdagsledamöter med stor kompetens på området ”spelat in” förslag till ändringar. Socialdemokraterna har skickligt gillrat en fälla. För S är sakfrågan underordnad maktfrågan. De har i sakfrågan svängt 180 grader. Från att i regeringen arbetat fram ett förslag som var betydligt mer integritetskränkande än det förslag som nu ligger till att nu säga nej till regeringens förslag. Allt i hopp om att enskilda allians ledamöter ska frondera mot sitt parti kanske inte slå en spik i, men väl bidra med en bräda till den Alliansregeringens lik kista som s så gärna vill spika ihop.
Att gå i den fällan vore oklokt skulle man kunna säga.
Magnus inhopp i debatten var för övrigt bra. Det visar att Centerpartiet har ett ungdomsförbund som driver en självständig linje och gjorde det dessutom klart för alla som tittade på TV4 att Centerpartiet är ett liberalt parti som i grunden tycker att det är medborgarna som ska kunna granska staten och inte tvärtom. Jag hoppas att han inte som jag gjorde skällt ut en stackars kanslichef.
Dela