Läxhjälp inte så tokigt

IFAU, insitutet för arbetsmarknadspolitiskt utvärdering, har kommit med en intressant rapport. Baserat på historiska data visar man att erbjuda läxhjälp är ett av de bästa sätten att utjämna sociala skillnader. Inte så konstigt. Ibland har jag, när vi hemma trots två akademiska utbildningar inte kan lösa läxproblemen, undrat hur andra föräldrar löser det.  Får man tro IFAU rapporten så löser man det inte. Många friskolor använder lärartiden genom att erbjuda fler lärartimmar. Lärare har, för att kunna vara ledig under lov, en veckoarbetstid på 45 timmar. Det betyder att om man börjar 08 00 så kan man gå hem 17 30 om man haft 30 minuters lunch.   Att friskolor väljer att använda lärarnas arbetstid på ett nytt sätt har fått Lärarförbundet att reagera. Friskolorna pressar lärarna. Det leder till utbrändhet och sjukskrivningar påstod nyligen lärarförbundets ordförande. Inga fakta bakom påståendet varför det blev rätt pinsamt när Siwe på DN bemödade sig om att plocka fram statistiken som visade att inga lärare var så friska som just de som "pressades så hårt av friskolorna". För mig är det här ytterligare ett exempel på hur en entreprenör, i det här fallet en friskola, kan tänka nytt på ett sätt som inte görs inom kommun och landsting. Precis samma exempel kan hämtas från mitt eget skrå, läkarna, där det är uppenbart att privata mottagningar har en helt annan effektivitet men ofta också läkare som mår bättre.