Rödgrön röra

Idag har vänsterpartierna berättat att man inte är överens om säkerhetspolitiken. Värnplikten har man enats om att den nog bör utredas.  Svensk trupp i Afghanistan tänker man inte ens försöka enas om.  Ska man vara trovärdiga i att man tänker sitta i samma regering är det en förutsättning att vara överens om vilken säkerhetspolitisk linje Sverige ska stå för .  Det blir säkert lättare imorgon. Då ska man berätta hur sjukförsäkringen ska se ut.  Inte så svårt att gissa att det blir en politik baserad på att ta bort de fasta gränserna i sjukförsäkringen som tillsynsmyndigheten förra veckan pekade ut som den viktigaste förklaringen till att människor nu snabbare kom tillbaka till arbetet. När Sverige nu börjar närma sig sjukskrivningsnivåer som andra länder antar jag att oppositionen lägger förslag som åter leder till att vi blir världens mest sjukskrivna folk. Oppositionens sjukvårdspolitik har jag mer hopp om. Lars Ohly har nyligen låtit operera sig på det för honom så förhatliga Sofiahemmet. Kanske har han då insett att kombinationen offentligt finanseriad och privat producerad sjukvård inte är så farlig. Nyckelfrågan som väljarna kommer att få ställa sig är: Hade Sverige varit ett bättre land om Mona Sahlin som statsminister fått leda EU, om Lars Ohly som finansminster fått hantera den finansiella krisen och om Maria Wetterstrand fått sköta SAAB kris och ratta den svåra energipolitiken. Känner mig trots allt rätt trygg i vilket svar en majoritet av de röstberättigade kommer att ge på den frågan i september.