Förebilden Bodström

Thomas  Bodström har nu lämnat det väntade beskedet. För honom är familjen viktigare än politiken, ett hedrande beslut. Jag kan tänka mig att det också bottnar i att han vill ha nya utmaningar. Har man varit minister under ett antal år och sen också utskottsordförande i riksdagen under fyra år är det kanske inte så lockande att offra mycket för att få vara ledamot under fyra år. Helt klart är att han tänjt för mycket på gränserna. Varit frånvarande från riksdagsarbetet inklusive voteringar för att arbeta som advokat. Dessutom farit till USA innan hans tjänstledighetsansökan blivit beviljad. Som jurist borde han ha förstått att det var långt från självklart att den skulle beviljas. Reglerna är mycket strikta. Till viss del är ändå Bodström en förebild. Under förra perioden såg man tydligt att han förstod att uppdraget som riksdagsledamot är mycket mer än att delta i utskottsarbete, trycka på voteringsknappen, skriva någon motion och kanske en interpellation. Riksdagen är en fantastisk plattform för att förändra politiken genom att opinonsbilda vilket Bodström begrep. Han är också en förebild i att han valt att aktivt utöva sitt civila yrke vid sidan av rikdagsarbetet. Inte tu tal om saken attt han gick för långt när det uppenbart inkräktade på hans ansvar som ledamot men ändå en viktig princip. Jag kommer också att utöva mitt yrke, barnläkarens, parallellt med mitt uppdrag som ledamot i riksdagen. Inte så att det inkräktar på det stora och viktiga ansvar jag fått men väl så att jag behåller kontakten med den verklighet jag kommer ifrån, sjukvården. Jag får många positiva kommentarer för att jag i begränsad omfattning tänker vara aktiv i barnsjukvården. Det fåtal negativa synpunkter jag får kommer märkligt nog från politikerkollegor. Varför kan man fråga sig.