Fettskatten

Alltid lika spännande att se vad en nyhetstorka kan leda till.  Journalister har pressen på sig att fylla tidningens sidor vilket kan leda till att vad som annars hade orsakat en gäspning blir förstasides nyhet. Så är fallet med fettskatten. En av Centerparitets tusentals kommunpolitiker har föreslagit att feta skulle betala mer i skatt och att den som begått bidragsbrott skulle iklädas hyenakläder och få stå vid skampålen.   Jag har aldrig hört någon föra fram förslagen tidigare. Beatrice Ask var väl i närheten av hyenakläderna då hon föreslog att den som misstänktes för sexualbrott skulle få ett lila kuvert hemskickat. Hon fick löpa gatlopp i tidningarna, kallades fört Tant Gredelin, och fick slutligen be om offentlig ursäkt. Den som misstänks för ett brott, oavsett om det är bidragsbrott eller sexualbrott, ska ställas inför domstol.  Om skyldig avtjäna sitt straff vilket ej ska vara som på 1800 talet stå vid kyrkbackens skampåle. Förslaget om skatt på de feta har jag aldrig någonsin hört, skatt på det som gör människor feta däremot.  Det faller på sin egen orimlighet vilket även förslagsställaren så vitt jag vet konstaterat. Det som förvånar mig är hur man blåser upp vad en av Centerpartiets tusentals kommunpolitiker skrivit på sin blogg till en riksnyhet.  Jag har fått mail där man tror att Centerpartiet ställt sig bakom förslaget och att förslaggställaren skulle vara riksdagsledamot. Tveksam journalistik när man inte kan klargöra skillnaden mellan att ett parti driver en fråga och att en av tusentals kommunpolitiker på sin blogg fört fram en tanke. Tror man att alla medlemmar i Centerpartiet först förankrar sina blogginlägg hos partistyrelsen innan man trycker på publicera. Jag är medlem i ett parti där det är högt i tak. Som medlem och även som förtroendevald har man rätt att komma med tokiga förslag. Vad man däremot måste vara medveten om är att politik ytterst handlar om förtroende. Den som tillräcklig många gånger för fram tokigheter kommer sannolikt inte att få sina medlemmars eller väljarnas förtroende att fortsätta vara politiker.