Lärarlöner, upp eller ner?

Jag har av lärarförbundets ordförande Eva-Lis Siren fått frågan vad jag som partiledarkandidat tycker om lärarnas löner. De allra flesta som jobbar inom kommun och landstingssektorn har inte följt med löneutvecklingen på den privata sidan. Det gör att lärare liksom andra grupper har för låga löner. Det går inte längre att klara finansieringen av välfärden genom att hålla tillbaka löneutvecklingen för de anställda inom välfärdssektorn. Lärarbristen tillsammans med de skärpta kompetenskraven för lärare kommer att öka konkurrensen om lärare mellan skolorna. Det kommer att driva på löneutvecklingen. Duktiga lärare ska ha bra betalt. Därför är utvärderingen av lärarnas arbetsinsats viktig. Inom sjukvården används patientenkäter för att utvärdera bland annat bemötande.  Den informationen är viktig för chefers beslut om kompetensutveckling och inför lönesättning. På samma sätt bör elevenkäter användas i skolan. Det handlar inte om att eleverna ska sätta lärarnas löner. Det handlar heller inte om att elever ska betygssätta lärare. Betygssättning är myndighetsutövning vilket kräver utbildning och kompetens. Det handlar om att elevernas synpunkter på ett systematiskt sätt måste användas för att förbättra skolan. I debatten har förts fram önskemål om att staten bör ta ansvar för en höjning av lärarlönerna. Det skulle ske genom riktade statsbidrag. Jag tycker att det är helt fel väg att gå. Staten har ytterst ett ansvar för att kommunerna har god och stabil ekonomi. Lönerna sätts sen genom förhandlingar mellan arbetsgivare och fackliga företrädare. Jag vill slå vakt om den modellen. Att regering och riksdag skulle fatta beslut om vilka inom kommun och landstingssektorn som ska ha lönelyft är som jag ser det vare sig möjligt eller för den delen önskvärt.