En hund (s)begraven i energipolitiken

Det förs just nu en spännande diskussion där fp ledaren Björklund och företrädare för industrin är mycket upprörda över att energiministern i en DN debatt klargjort att eftersom V, MP och S inte var särskilt intresserade av att ingå en långsiktig överenskommelse om energin 2009 finns ingen anledning att äventyra den långsiktiga inriktningen genom att riva upp och idag starta nya förhandlingar. Här ligger en hund begraven. Den minnesgode kommer säkert ihåg att de rödgröna inte kunde ställa upp på energiöverenskommelsen eftersom den inte innebar en tillräckligt snabb avveckling av kärnkraften. Den var enligt socialdemokraterna ett hot mot den förnyelsebara energin i Sverige. Centerpartiet angreps hårt från Mona Sahlin som tog den avhoppade centerriksdagsledamoten Solveig Ternström till hjälp för att förklara hur fruktansvärt centerns svek var. Det har sedermera blivit klart att C i själva verket drog det längsta strået. Det förnyelsbara byggs ut medan ingen planerar för ny kärnkraft. Under Almedalsveckan uppvaktades jag av företrädare för industrin som underströk hur viktigt det var att snarast inleda förhandlingar med oppositionen (sossarna) om energipolitiken.  Jag sa något förvånat att en förhandling mellan regeringen och S, med tanke på sossarnas tidigare ställningstagande rimligt borde leda till en än mer negativ hållning till kärnkraften. Jag möttes av ett knipslugt leende och antydan om att så nog inte säkert var fallet. Det som hänt var nämligen att Oskarshamnssonen Juholt tagit över rodret inom socialdemokratin. Kommen från den stad där kärnkraften är viktig och vald med ett starkt stöd från industrifacken hade han sannolikt givit beskedet att sossarna önskade vrida den svenska energipolitiken i en mer kärnkraftsvänlig riktning. Juholt var då stark som ny partiledare och tänkte ta ut svängarna. Säkert lockades han av tanken på att låsa fast en kärnkraftsvänlig blocköverskridande energipolitik för att på så sätt slippa ta den diskussionen med V och MP inför valet 2014. Sedan dess har mycket hänt, inte minst vad gäller Juholts ställning inom socialdemokratin. Finns det någon som överhuvudtaget tror att Socialdemokratin idag skulle vara redo för att under Juholts ledning göra en flip flop i energipolitiken? Om han överhuvudtaget försöker är det sannolikt det sista han gör. Det industrin, konsumenterna och inte minst elproducenterna behöver är långsiktigta spelregler. Att i dagsläget bjuda in V, MP och ett imploderande S till överläggningar om energipolitiken är lika förutsägbart som att leka anden i glaset. Svensk energiförsörjning och klimatfrågan är för viktiga för den typen av  sällskapslekar.