Är katten svart eller vit?

Jag har idag debatterat riskkapitalet och välfärden i riksdagen. Det var en sk aktuell debatt där man får tre inlägg på sex, fyra respektive två minuter. Jag har fått önskemål om mina inlägg varför jag lägger ut de tre på bloggen. Annars kan hela debatten läsas på riksdagens hemsida från och med måndag. Sexminutersinlägget Herr/fru talman! ag besökte förra året dialysavdelningen på Visby lasarett. En dialysavdelning är som ett andra hem för de som på grund av sviktande njurfunktion måste få dialys, inte sällan i väntan på en ny njure. Dialyssjuksköterskorna som jobbar där är högt specialiserade, vana att hanterat mycket avancerade medicinsk teknik och att inte minst att bemöta människor i en svår livssituation. Dialysavdelningen på Visby lasarett är ett utmärkt exempel på en av Sveriges tiotusentals välfärdsinstitutioner.   Dialysavdelningen på Visby lasarett har tidigare drivits av Visby kommun, som en del av sjukvårdsförvaltningen, underställd sjukhusdirektören. På den tiden helt utan vinstkrav och ibland till och med ett minusresultat.   Sen några år tillbaka har Dialysen vid Visby lasarett tagits över av det privata, multinationella, aktiebolaget Diaverum. Det innebar att 2011 gick 15 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar direkt till det privata, vinstdrivna Diaverum.   Jag pratade med sjuksköterskor. Frågade om det inte var bättre förr, när pengarna stannade i vården och inte gick till aktieägare. Svaret blev nej. Det mesta har för oss blivit bättre. Kanske inte lönen men vi har en chef som nästan alltid är på plats. Vi har fått tuffa krav på kompetens men också möjligheter till vidareutbildning. Numera måste vi regelbundet genomgå kunskapstest för att få Diaverums dialyskörkort.  Men med det kan vi inom koncernen jobba var som helst på hela jorden. Jag funderar på att jobba åt Diaverum i Chile sa en av de yngre sjuksköterskorna.   I patientenkäter ligger Diaverums dialys på Gotland högre än snittet för annan öppenvård på ön. Den ligger dessutom högre än snittet för Öppenvård i Sverige.   Diaverum har som utförare av njursjukvård bidragit till en väsentligt förbättrad läkarkontinuitet till en rimlig kostnad. Under förra året har företaget dessutom medverkat till kostnadseffektiva lösningar av utdelning av läkemedel. I jämförelse med dialysverksamhet i andra landsting ligger kostnaden per dialys lågt på Gotland.   Det är företag som Diaverum som den här debatten idag handlar om. För det finns partier i kammaren som inte fäster vikt vid att njursjuka patienter är nöjdare i Visby än på andra ställen. Där det inte väger tungt att personalen upplever att det blivit mycket bättre med Diaverum än på den tiden dialysverksamheten var en avdelning i sjukvårdsförvaltningen. Partier för vilka det faktum att stafettläkarna försvunnit utan att kostnaden har ökat på intet sätt är avgörande. Och som inte är glada över att Gotland dessutom idag har en billigare Dialys än andra landsting. Det är partier som är upprörda över att det finns enheter som Diaverum att de begär en extra riksdagsdebatt och det av en anledning. Det faktum att Dialysavdelningen i Visby drivs av ett privat företag som levererar vinst till sina ägare räcker för vissa som skäl för att det ska förbjudas.  För andra är det just det faktum att ägaren till Diaverum är riskkapitalbolaget Bridgepoint som gör att dialysen i sin nuvarande skepnad måste bort från Visby lasarett. För mig och för Centerpartiet är det avgörande inte om ägaren är stiftelse eller kooperativ, om det är en kommunal förvaltning eller ett aktiebolag. För oss är det viktiga att patienter, elever, äldre eller funktionsnedsatta är nöjda. Att personalen trivs och att kvaliteten är hög. Jag kan nog drista mig till att säga att vi hellre ser att en enhet drivs av ett privat företag som ger vinst än att den drivs av en kommunal eller landstingsförvaltning som går back. Inte minst tydligt blir det i äldreomsorgen. Äldreomsorg, är precis som annan välfärdsverksamhet, en tjänst som ska hålla toppkvalitet, erbjuda valfrihet och trygghet. Gör man det får man gärna göra vinst. På samma sätt som man också får göra vinst om man åt kommunen bygger ett äldreboende, asfalterar en väg eller gör skolböcker för skattepengar. Den som tror att privata företag på sikt kan göra vinster genom att erbjuda vanvård och usel kvalitet kan aldrig ha varit kund hos ett privat tjänsteföretag.  Inte minst det som hänt Carema på Koppargården i Stockholm visar att vanvård och usel kvalitet inte är rätt väg för den som vill göra vinst. För oss i Centerpartiet kommer därför, idag och i framtiden, människors omsorg alltid vara viktigare än en diskussion om driftsformer. När andra ropar högt om att förbjuda vinst och valfrihet så är vårt svar att det behövs mer av valfrihet, inte mindre, mer självbestämmande, inte mindre. Herr/Fru Talman När andra vill stänga välfungerande privata enheter av en enda orsak, att de är just privata så svarar vi att det tvärtom behövs många, många, många fler kreativa entreprenörer i svensk välfärd.   Fyra minuter Den gemensamt finansierade välfärdssektorn står inför stora utmaningar. För mig och Centerpartiet är det två saker som är viktiga. För det första måste människor som behöver stöd och service från samhället, det må vara förskola, skola, sjukvård eller äldreomsorg få merinte mindre att säga till om. Kunna välja inte bara vad och hur utan också av vem. Helt avgörande är då att få fler aktörer, inte färre att välja på. För det andra behövs fler entreprenörer inom hela välfärdssektorn. Entreprenörer, som likt Diaverum, kan hitta smarta lösningar i en ny tid. Konkurrensverket har nyligen konstaterat att sambandet inom primärvården är mycket tydligt, fler privata utförare ger högre kvalitet. Inget tyder på att det skulle vara annorlunda i andra sektorer. Med de utgångspunkterna så behövs det också riskkapital ivälfärden. Inom välfärdssektorn liksom inom andra sektorer är riskvilligt kapital avgörande för utvecklingen av nya små och medelstora företag, inte minst i uppstartsskedet. Det hävdas att riskkapital skulle leda till sämre kvalitet. Det är sannolikt tvärtom. Den senaste i en tragisk rad av vårdskandaler skedde i ett av Caremas äldreboenden. Då det kom fram att Carema ägdes av ett riskkapitalbolag riktades ljuset av förklarliga skäl mot privata vårdföretag i allmänhet och de som ägs av riskkapitalbolag i synnerhet. Konsekvenserna har med rätta blivit svåra för Carema. Att företaget driver många äldreboenden med erkänt hög kvalitet glöms bort när vanvården framträder i sin nakna skepnad. Resultatet har blivit att det inte finns ett privat företag aktivt inom äldreomsorgen som inte använt de senaste månaderna till att försäkra sig om att man lever upp till kvalitetskraven. Marknadsekonomin har fungerat. Det ska inte behövas vårdskandaler för att så ska ske. En tuff uppföljning från kommuner i kombination med att de äldre och deras anhöriga ges rätt att välja och att välja bort har samma effekt. Den fråga man kan ställa sig är vad som hänt efter alla de vårdskandaler som avslöjats i kommunala äldreboenden. Alltför ofta ingenting. Cheferna sitter kvar. Kommunledningarna sitter i orubbat bo. Finns inga vinster, finns heller inga privata leverantörer. Finns det inga privata leverantörer minskar både kvalitet och kostnadseffektivitet i den offentliga sektorn och framförallt minskar människors rätt att välja. Den som på allvar är intresserad av att höja kvaliteten i vården och äldreomsorgen måste sluta fördöma privata utförare och istället fokusera på kvalitet, uppföljning och den enskildes rätt att välja. Två minuter Jag vill tacka socialdemokraterna för att man begärde den här debatten. Den har varit klargörande. Klargörande därför att den i grunden är ideologisk. Vänsterpartiet, som enligt partiprogrammet strävar efter ett kommunalt eller statligt ägande av produktionen av både varor och tjänster, har fått berätta att man gärna börjar resan mot socialismen med att alla privata, vinstdrivande företag i välfärden borde försvinna. När jag under det gångna året följt den socialdemokratiska debatten om vinst i välfärden har jag upplevt en de ja vue upplevelse från 70 talet. Då socialdemokrater vägrade handla på ICA för där fanns ett privat vinstintresse utan istället åkte tre mil till en konsumbutik. Debatten idag har gett Socialdemokraterna, som under det senaste året, redovisat alla tänkbara svar på den enkla frågan om hur man ser på vinster i välfärden och riskkapitalets roll, möjligheten att leverera ännu ett ställningstagande.  Dagsnotering försiktigt negativ till vinster i välfärden.   För Centerpartiets del kan vårt budskap om riskkapital och vinster i äldreomsorg och annan välfärd snarast sammanfattas i visdomsorden från en gammal kommunist, Deng Xiaoping.  Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit, så länge den fångar möss. Det spelar för Centerpartiet ingen roll om äldreboendet är kommunalt eller privat. Inte ens om det är ägs av ett riskkapitalbolag. Så länge det levererar omsorg om de äldre med värme och av hög kvalitet och så länge kommunpolitikerna vågar ge de äldre och de anhöriga den självklara rätten att välja bort det som inte är bra.