Vi är en seriös opposition

Allianspartierna och regeringspartierna har träffat en historiskt viktig överenskommelse som ger möjlighet för det största regeringsalternativet att styra landet. Samtidigt kommer Sverige att ha en seriös politisk opposition, vilket är en grundbult för en fungerande demokrati. Det är självklart att många frågor reses när en överenskommelse av det här slaget träffas. Är det bra för Sverige att ha en flerpartiöverenskommelse om minoritetsstyre? Fanns det inga bättre alternativ i det politiska läge som uppstått? Vad händer med Centerpartiet och Alliansen som politiska krafter i Sverige? För det första har minoritetsstyre länge fungerat väl i Sverige Sedan enkammarriksdagen infördes i Sverige i början av 1970-talet har det absolut vanligaste varit en minoritetsregering. Endast under ca åtta år sedan 1970 har Sverige haft majoritetsregeringar. En grund för minoritetsregerandet har varit att en majoritet i riksdagen åtminstone har tolererat minoritetsregeringen. Centerpartiet har en tradition av att bidra till stabilitet. Efter att regeringen Carlsson fälldes av V och de borgerliga partierna 1990 och inte minst efter att Ny Demokrati under Bildtregeringen 91 till 94 försökte förvandla riksdagen till lekstuga var det uppenbart att det dåvarande regelverket inte var tillräckligt. Centerpartiet drev då tillsammans med Socialdemokraterna igenom det finanspolitiska ramverk som skapat stabilitet i Sverige fram till 2014. Minoritetsregeringarna har i vissa fall baserats på formella överenskommelser mellan regeringspartier och andra partier i riksdagen, som under Perssons regeringstid, men ofta fungerat genom att riksdagens partier har följt praxis och röstat på sina egna förslag. Denna praxis bröts av Sverigedemokraterna efter valet 2014. Vi har därmed en ny situation som kräver nya lösningar. I denna situation är det logiskt att sex partier från Alliansen och regeringen träffar en gemensam överenskommelse om villkor och förutsättningar för att kunna fortsätta att styra Sverige i minoritet. En viktig grund för överenskommelsen är att det är den största partikonstellationen som kan vara grund för regering och som kan få möjlighet att lotsa sin budget genom riksdagen. För det andra är alla alternativ till överenskommelsen är sämre En viktig fråga är vilka alternativ som har funnits till den överenskommelse som har träffats. I realiteten är det fyra andra alternativ som varit möjliga.

• Alliansen och de rödgröna bildar en storkoalition och lämnar SD (och eventuellt vänsterpartiet) som enda oppositionsparti. Sverige skulle då ha stått utan en seriös opposition med förmåga att leda landet, och SD skulle ha fått mycket stort spelrum. Under andra världskriget var det motiverat med en samlingsregering i Sverige, men inte idag.
• Ett eller flera allianspartier bryter sig ur Alliansen och gör upp med vänstersidan om innehållet i budgeten. Detta hade inneburit ett hårt slag mot tio års framgångsrikt allianssamarbete och banat vägen för ett permanent Socialdemokratiskt maktinnehav. Det hade dessutom skapat en situation med en svag och splittrad opposition.
• Alliansen eller vänstern skulle, efter att ha vunnit extra valet, regerat med aktivt stöd av SD. Ett aktivt samarbete med anpassningar till SD:s främlingsfientliga politik är uteslutet för samtliga andra partier.
• Den största partikonstellationen (med eller utan ett extra val) låtsats som om SD inte finns och hoppas att den egna budgeten inte fälls av SD nästa gång. Eftersom SD har deklarerat att de kommer att fälla varje regering som inte anpassar sig till deras invandringspolitik, skulle vi snart ha en ny regeringskris.

För den som inte vill ha en samlingsregering, ett permanent socialdemokratiskt maktinnehav, ett aktivt samarbete med Sverigedemokraterna eller en ny kaotisk situation för riksdag och regering, är den överenskommelse som nu har träffats klart bättre än alla dessa alternativ. För det tredje är har Centerpartiet och Alliansen nyckelroller i svensk politik Att vara aktiv inom politiken innebär att ha olika roller vid olika tillfällen. Alla politiska partier söker inflytande, och det får man på nationell nivå ytterst genom regeringsmakten. Att Allianspartierna har kunnat styra under två mandatperioder, åtta år, har inneburit mycket positivt för Sverige. Vi har en stark ekonomi, fått hundratusentals fler i jobb, minskat utanförskapet, förbättrat förutsättningarna för Sveriges näringsliv, kraftigt ökat den förnybara energin, ökat människors valfrihet och satsat mer än någonsin på att utveckla hela landet. Men Centerpartiet och Alliansen har mycket viktiga uppgifter också i opposition. Det kunde vi tydligt se under tiden från Alliansens bildande 2004 fram till valet 2006. Då ritade Alliansen om kartan i svensk politik, formade ett tydligt alternativ till det socialdemokratiska maktinnehavet och utarbetade omfattande gemensamma förslag på en rad politikområden. Vi har för tre månader sedan haft ett riksdagsval. Alla partier behöver ta konsekvenser av valutslaget. Centerpartiet och Alliansen tar väljarnas besked på allvar. Vi fick inte det stöd av väljarna 2014 som vi lyckades få 2006 och 2010. Nu behöver vi både var för sig som enskilda partier och gemensamt i Alliansen utveckla politiken för att möta fler politiska utmaningar. Vi kommer envetet att granska den politik som de rödgröna partierna lägger fram, utforma egna förslag och föra en debatt som tydliggör skillnaderna mellan regeringsalternativen i Sverige. Alliansen utgör den seriösa oppositionen i Sverige. Vi kommer att vara väl rustade för att möta väljarna i 2018 års val, och väl förbereda för att ta ansvar för att styra landet. Med överenskommelsen finns goda möjligheter att göra detta.