Anförande i budgetdebatt om lantbruk

Här kommer ett anförande som jag skrev till budgetdebatten för utgiftsområde 23 (areella näringar och landsbygd) som hölls den 17 december. Eftersom tidsramen blev väldigt tight så infördes restriktioner för hur många som fick gå upp i debatten och det var bara en ledamot per parti som debatterade, så just detta finns bara på papper och inte att se live. -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Tack herr talman. Jag är i grunden en obotlig optimist. Jag är så stolt över att få vara verksam i en bransch som är ryggraden i svensk landsbygds ekonomi och jag är stolt över att få vara verksam i en bransch som jag verkligen anser är en framtidsnäring. För så här är det herr talman: Allt pekar på att den välståndsökning som nu sker i världen kommer leda till en efterfrågeökning av livsmedel, vilket även skulle ge svensk livsmedelsproduktion en skjuts uppåt. Allt pekar på att när våra ändliga resurser i form av exempelvis mark och vatten börjar ta slut så kommer Sverige med vår goda tillgång på både mark och vatten kunna vara världens kornbod. Allt pekar på att i det hållbara samhället så kommer god djurvälfärd och miljöanpassat lantbruk vara absoluta hygienfaktorer, vilket skulle ge Sverige som ligger i absolut världsledning på dessa områden en konkurrensfördel. Och det finns verkligen ljuspunkter. Försäljningen av dansk fläskfilé tvärdog efter vårens knorrdebatt till förmån för svensk fläskfilé. Efterfrågan och intresset för närproducerat ökar hos både privata och offentliga konsumenter, inte minst tack vare att Matlandet Sverige satt svensk mat och dryck på kartan. Centerpartiet och Alliansens Matlandetsatsning har även påverkat exporten. Exporten av svensk mat och dryck ligger nu nämligen på en rekordhög nivå och utgör 6 procent av landets samlade varuexport, vilket faktiskt är större än exporten av läkemedel. Men just nu är det trots detta svårt att vara optimist när jag hör berättelser om hur många av mina lantbrukarkollegor har det. Just nu handlar det för många lantbrukare om att överleva från ett år till ett annat. Enligt lantbruksbarometern som årligen bedömer lönsamhetsläget i branschen konstateras att med alla andra faktorer oförändrade skulle det krävas motsvarande 20-25 procent högre intäkter på produkterna eller att samtliga kostnader minskade med cirka 15 procent för att nå en långsiktigt hållbar tillväxtnivå för samtliga produktionsinriktningar. Lönsamheten för en genomsnittlig konventionell mjölkproducent med 75 kor har minskat med 630 000 kronor på årsbasis när fodret är betalt. Vi pratar foderskulder på flera miljoner med räntesatser som ligger nära nog i nivå med sms-lån för att bara kunna klara att utfodra djuren. Även inom grisbranschen beskriver man 2014 som ett av de mörkaste åren ur ekonomiskt synpunkt. En branschjournalist som beskrev läget för mig här under morgonen sammanfattade det hela med att ”Jag har dock inte hört någon som tagit livet av sig i år. Märkligt nog.” Så illa är det. Herr talman, jag har för längesen slutat göra önskelistor inför jul. Men idag gör jag ett undantag. Min första önskan:

• Avvakta med nedläggningen av landsbygdsdepartementet.

Vi står inför ett nyval och som läget är behövs fokus på branschens utmaningar istället för omorganisering. EU-kommissionen flaggar för förseningar och krångel med landsbygdsprogrammet och gårdsstöden. Lägg kraften där istället under de kommande månaderna.

• Sätt igång arbetet med en livsmedelsstrategi så fort julgröten är uppäten.

Det finns en bred parlamentarisk uppslutning bakom förslaget om en livsmedelsstrategi så det finns ingen anledning att skjuta på arbetet. Vi måste få ett mål och en politisk riktning med vad vi vill med svenskt lantbruk så att våra lantbrukare har något långsiktigt att förhålla sig till.

•  Lägg inte mer pålagor på det svenska lantbruket.

En ökning av ungdomsarbetsgivareavgifterna beräknas kosta lantbruket ca 80-90 miljoner, med en medelålder på 57 år inom svenskt lantbruk är även skattehöjningen för arbetande pensionärer kännbar. Till det föreslog regeringen även km-skatt, handelsgödselskatt och bekämpningsmedelsskatt. Lantbruket kan inte vara statens kassako. Man kan inte ena stunden prata livsmedelsstrategi och jobb och tillväxt på landsbygden, och sen andra stunden lägga pålaga efter pålaga som faktiskt leder till att den för landsbygden så viktiga lantbruksnäringen sakta men säkert stänger ner. Herr talman, det sägs att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Det svenska båset är kanske inte tomt riktigt ännu, men kon är minsann riktigt, riktigt mager.