Anförande vattenvård

Förra veckan var det vattendebatt i kammaren, här är mitt anförande! Herr/Fru talman, Nyligen blev jag fadder till den tvåkönade mörten Yngve-Ylva. Men varför i hela friden blir man fadder till en tvåkönad mört kanske ni undrar herr talman. Jo, det är nämligen så att i de provtagningar som SLU har gjort har man stött på flera fall av muterade mörtar. Upp till 40% av de undersökta mörtarna visade sig vara tvåkönade. Att mörtarna blivit tvåkönade beror på flera olika saker, men många forskare är eniga om att rester från mediciner är en av de mest troliga orsakerna. I mörtarnas fall är det framförallt rester av östrogen från bland annat hormonplåster som bidrar till att de utvecklar äggceller i testikelvävnaden och därmed blir tvåkönade. Det är naturligtvis inte bara fiskar som påverkas, men om de påverkas kan vi utgå från att ämnena har en påverkan även på andra djur och i förlängningen även på människor. Totalt kastar svenska folket varje år 250 ton mediciner i hushållssoporna, och genom att bli mörtfadder och sprida kunskapen om hur viktigt det är att lämna in läkemedel på apoteken är förhoppningen att förekomsten av läkemedel i våra vatten ska minska. Men de insatser som vi var och en kan göra för att minska förekomsten av läkemedel i vattnet behöver kompletteras med politiska åtgärder. Varje år når tusentals kilo läkemedel våra reningsverk. En stor del filtreras bort men mycket fortsätter ut i våra vattendrag. Detta påverkar inte bara mörtar. Det påverkar också oss människor. Förra veckan uppmanade riksdagen regeringen att ta krafttag mot den ökande antibiotikaresistensen. Och faktum är att ungefär hälften av de antibiotika som människor och djur behandlas med utsöndras genom urinen i oförändrad och aktiv form. Dessa antibiotika sprids sedan via avloppssystem ut i vatten och mark där de bidrar till anrikningen av resistenta bakterier. Att förbättra reningsverkens förmåga att hantera läkemedel är därför oerhört viktigt för både människor och djur. Därför vill jag yrka bifall till Alliansens reservation nummer fyra som uppmanar regeringen att fortsätta det arbete som Alliansregeringen påbörjat med insatser för rening av läkemedelssubstanser och andra svårnedbrytbara kemikalier i avloppsvatten. Herr talman, ett annat område där frivilliga och politiska åtgärder måste gå hand i hand är växtnäringsläckaget till våra vattendrag, sjöar och hav. Sverige har under lång tid burit ledartröjan när det gäller Östersjösamarbetet, och jag förutsätter att så fortsätter. För om Östersjöns hälsa ska förbättras räcker det inte att Sverige tar på sig tvagelskjortan utan att alla länder tar steg mot att minska sina utsläpp av växtnäringsämnen. Därför är det djupt beklagligt att regeringspartierna för fram handelsgödselskatt som en symbolfråga för Östersjöns överlevnad. Handelsgödselanvändningen har nämligen stadigt klättrat neråt även efter att skatten togs bort av Alliansregeringen år 2010. Varken per hektar, per gröda eller totalt har försäljningen av mineralgödselkväve ökat, utan trenden visar en nedåtgående kurva både innan och efter skatten togs bort. Men om vi då istället tittar på kväveläckaget från det svenska lantbruket, herr talman. För trots allt är det ju inte mängden kväve som används som är det egentliga problemet vi vill åt, utan mängden kväve som läcker ut i våra vattendrag. I Sverige är det genomsnittliga kväveläckaget 14 kg kväve per hektar. Hos våra kollegor i Danmark är snittet 63 kg kväve per hektar. Av alla Östersjöländer är det Sverige som har det lägsta kväveläckaget. Detta är tack vare långsiktigt arbete med kunskapshöjande insatser som Greppa Näringen, och det är tack vare miljöåtgärder inom ramen för landsbygdsprogrammet. När Östersjöländernas samarbetsorgan Helcom möttes hösten 2013 stod det klart att Sverige minskat belastningen av kväve till Östersjön med över 6000 ton på fem år och att belastningen av fosfor minskat med 135 ton. En mer effektiv åtgärd än återinförd handelsgödselskatt är en ökad samverkan kring lantbrukets påverkan kring Östersjön. Greppa Näringen är en sådan framgångsrik export där man arbetar med konkreta lösningar till nytta för både miljö och ekonomi. Jag jobbade själv fram till september som rådgivare inom Greppa Näringen, och var bland annat i Estland för något år sedan för att utbilda estländska lantbruksrådgivare kring hur man kan arbeta med kunskapshöjande insatser kring miljö och klimatpåverkan. Estland är ett land som idag har ett kväveläckage i nivå med det svenska men som i takt med att deras lantbruk blir mer intensivt till skillnad mot Sverige kommer öka sin växtnäringsbelastning på Östersjön om inte åtgärder görs i tid. Därför är det viktigt att Sverige ser till att exportera de beprövade miljöåtgärderna inom landsbygdsprogrammet samt det kunskapshöjande projekt som Greppa Näringen utgör till övriga länder runt Östersjön. Herr/Fru talman, just nu pågår flera parallella processer som handlar om vårt svenska vatten. Dels ligger vattenverksamhetsutredningen just nu hos regeringskansliet för vidare behandling. I denna utredning är det mycket fokus på den småskaliga vattenkraften som En annan aktuell fråga är EU:s vattendirektiv som nu är ute på remissrunda i landet. Här föreslås ett antal åtgärder som bland annat ska minska lantbrukets påverkan på våra sjöar och vattendrag. I flera kommuner pågår även ett arbete kring skydd av vattentäkter och skapandet av vattenskyddsområden. Men gemensamt för dessa utredningar är behovet av att väga olika samhällsintressen mot varandra samt en rimlig fördelning av kostnadsbördan. Alla dessa processer påverkar förutsättningarna för att bedriva verksamheter på landsbygden, och med ett alltför ensidigt perspektiv på vattenfrågan riskerar svensk livsmedelsproduktion att fortsätta sin nedåtgående trend och istället resultera i att vi köper mat från länder med lägre krav på arbetet med miljö, klimat och djurskydd. Det är också viktigt att tydliggöra hur de ekonomiska kostnaderna för vårt vattenskydd ska fördelas på ett rimligt sätt så att kostnaden för enskilda markägare inte blir ohanterbar. Dessa avvägningar uppmanar jag regeringen att ta i beaktan i det fortsatta arbetet. Vår tillgång till bra vatten kommer bli en konkurrenskraftsfördel för svensk livsmedelsproduktion när klimatförändringar kommer göra vatten till en bristvara på många håll i världen. Denna resurs måste vi givetvis vara rädda om. Men det är samtidigt viktigt att hitta balanserade lösningar som ger ett gott skydd för vår miljö och som samtidigt inte ger alltför stora konsekvenser för enskilda företag och gör det möjligt att driva lönsamma verksamheter på landsbygden. Herr/Fru talman, jag ställer mig bakom alla de reservationer som Alliansen har men för tids vinning yrkar jag alltså bara bifall till reservation 4.