I min värld är konsten fri

Bästa Eva, tack för ditt inlägg i NT den 14 juni – ”Skilda åsikter om konst”. Behovet av att skapa bilder, gestalta idéer och forma miljöer har funnits i alla tider och kulturer.

I ämnet konstvetenskap kan man följa hur gestaltningsviljan har förändrats till form och innehåll från forntid till samtid. Den intresserade kan skaffa utbildning inom såväl konst och arkitektur som om andra former av visuell kultur, design och gestaltad miljö.

Jag tror faktiskt att du och jag inte är så långt från varandra när det handlar om konst. Både i din och min värld finns en gräns för hur tillåtande vi kan vara. Muralmålningen av Amara Por Dios innehåller definitivt inget som kan betraktas som snusk. Motståndare anser att platsen är felvald.

Eva, du har missat ett viktigt filter i utvärderingen av Amaras arbete – vår jury. Utan att fråga juryn kan jag lova att gruppen hade stoppat anstötliga bilder. Under hela processen har fler än jag förlitat oss på juryn. Du skriver om snippa och snopp – något som vår jury garanterat inte hade släppt igenom.

Du skriver också om att min roll som ordförande ”…är svår ibland”. Jag tycker absolut inte att rollen är svår. Att vara folkvald och ha förtroendeuppdrag ställer förstås sina krav. I min värld är konsten fri. Det gäller att omge sig med duktiga kollegor och kunniga tjänstemän. Här ska det finnas både ja- och nejsägare. Ytterligare ett värdefullt inslag är ett brett kontaktnät med folk i alla åldrar. Lyssna och tolka. Som regel är detta fungerade kombinationer.

Vidare lyfter du fram att jag inte är nyansernas man. Ibland måste man måla med breda penseldrag. Det underlättar att bli förstådd. Mottagaren av budskapet förstår då var man befinner sig på skalan. Stalin, Hitler och Putin är inte mina förebilder.

Graffitin skriver du om. Jag var också med på 60- och 70-talet när det mesta i den genren ansågs kriminellt. Att måla på betongväggar och gator har med åren blivit mer accepterat. Muralmålningar har uppskattats i långliga tider. Ett lysande exempel är Hallstaviks gamla, nu stängda badhus. Byggt 1939 med flera härliga muralmålningar av en gästarbetare vid pappersbruket, Gaston. Restaurerades 1984 av konstnären och folkskolläraren Bertil Mattson, Herräng. Dessa muralmålningar anses så värdefulla att bygdens konstnär Dan Utterström fick uppdraget att uppföra en kopia inne i nya badhuset i Hallstavik.

Du nämner också att varken hotellägaren Magnus Fagerström eller jag ”inte begriper oss på konst”. Jag gillar hela ditt inlägg men på vilken grund ger du oss detta omdöme? Är du själv helt säker på att du begriper dig på konst? Jag vet vad jag gillar. Jag vet vad jag ogillar.

Jag har många fina upplevelser i kulturens värld. En tavla jag gillar är konstnären och tecknaren Börje Claesson, Norrtälje (1944–1980). På målningen beskriver han en fastighetsaffär. Börjes ord: – Det är som härlig musik (gitarren). Omgivet av massor med obegripliga inslag som gör mig sömnlös, såsom byggnadskreditiv, inteckningar, relaxation enligt 33§, lyftplaner m m. Målningen är inte graffiti men på gränsen och beskriver mycket av det som rör sig i huvudet vid husköp.

Till sist. Du skriver också om klädsel på invigningsdagen – klä dig gärna i svart – en stilig färg som passar i de flesta sammanhang. Mitt råd är ändå att du klär dig somrigt. Köp ett svart sorgband och ha i beredskap. Använd det eller överlämna till mig för att visa din besvikelse. Staden har fått ett omtalat konstverk. Ett omskrivet besöksmål. Hoppas vi ses den 1 juli – bondepraktikans första dagen i hömånaden.

Bengt Ericsson (C)

ordförande i kultur- och fritidsnämnden