Thomas Söderlund (C) skriver i sitt debattinlägg om storskolor i Luleå: "I Luleå har man i vart fall lämnat kvar alla barn med NPF-diagnoser och deras föräldrar."

Storskolor designade enligt aktivitetsbaserade flexkontor utan hemklassrum eller möjlighet till egen fast plats – det är vad de kommunala skolorna kommer erbjuda Luleås elever i framtiden. Detta om Socialdemokraterna efter valet i september ges fortsatt mandat att driva sin så kallade ”skolutveckling” i kommunen.

Debatten om storskolorna i kommunfullmäktige i Luleå måndagen den 26 februari gav fortsatt inga svar på varför Socialdemokraterna bygger storskolor som maximerar ljud- och sinnesintryck, trots att det är allmänt känt att de medför stora problem för de mest utsatta elevgrupperna.

Vår gruppledare, Carola Lidén (C) gjorde under debatten sitt bästa för att få fram svar från ansvarig S-politiker. Det Carina Sammeli (S) lyckades frambringa till svar var tyvärr bara fina ord utan innehåll. Eller kan någon konkret förklara innebörden i, som Sammeli uttrycker det, att vi skall bygga skolor som är tillgängliga, trygga och kreativa!? ”För vem?!” var en befogad fråga av Anette Asplund (KD) under debatten. Ja inte är det för barn med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) i alla fall där vi vet att viktiga grundförutsättningar för att få tillstånd en fungerande skolgång utgörs av hemklassrum och egen fast plats, vilket inte kommer att erbjudas i Socialdemokraternas aktivitetsbaserade flexiskolor av storformat. Denna typ av storskolor kommer att ge sämsta tänkbara förutsättningar för mellan 10-13 procent av Luleås elever, de med olika former av NPF-diagnoser.

Om Sammeli tänker sig en kreativ skola så måste hon syfta på pedagogerna, för de kommer att behöva vara väldigt kreativa för att få ihop en fungerande skoldag. Man säger många fina saker som att man vill skapa en tillgänglig och trygg skola för alla barn men i praktiken gör man tvärt om! Och det går faktiskt inte att diskutera, för så är det. Något som Jonas Brännberg (RS) sammanfattade på ett bra sätt under debatten ”man ser ingen koppling mellan det Socialdemokraterna säger sig vilja åstadkomma och det vi ser i praktisk handling”. Jag tycker att Socialdemokraterna som konsekvens av detta nu kan stryka sitt budskap ”Alla skall med”. I Luleå har man i vart fall lämnat kvar alla barn med NPF-diagnoser och deras föräldrar på perrongen. Tåget har gått och det är bara ett maktskifte som kan göra att tåget återvänder till perrongen.

Om det som nu sker får fortgå under kommande år så kommer Luleås skattebetalare få investera mångmiljonbelopp för att åtgärda storskolor som inte fungerar. Kostnader i form av pedagoger som bränner ut sig i sina försök att få ihop en fungerande skoldag och kostnader för elever som åker på skolmisslyckande och i värsta fall blir så kallad ”hemmasittare” måste också räknas in i denna kalkyl.
Jag hävdar att Luleå kommun inte har råd med dessa kostnader som dessutom är väldigt onödiga att dra på oss! Och vem skall genom besparingar kompensera för de miljonbelopp som måste läggas på ombyggnader av skolans lokaler!? Det ligger nära tillhands att misstänka att Socialdemokraternas lösning på detta blir det pedagogiska innehållet i våra skolor.

Om vi, Centerpartiet, efter valet ges mandatet att bedriva skolutveckling i vår kommun så kommer vår första åtgärd bli att förpassa beslutet i Framtidens skola i papperskorgen varefter vi stoppar tåget och backar tillbaka det till perrongen där det idag står väldigt många barn med NPF-diagnoser samt övriga berörda och väntar på att de skall släppas ombord, bli sedda och lyssnade till. Det skulle alla barn och pedagoger i Luleås kommunala skolor må väldigt bra av.

Thomas Söderlund, Centerpartiet Luleå

Läs mer: